Jag är inte skrockfull men det kändes ändå som ett omen att mitt skumpaglas välte och spilldes ut på mattan efter att jag äntligen en kvart efter midnatt hade tid att skåla... Låter jag negativ? Jo, kanske men humöret är inte på topp hittills iår, förhoppningsvis kommer ork och lust tillbaka med ljuset, den här dagen som aldrig blev dag har varit förfärlig.

Men vårt nyår alltså: tog en rejäl skogspromenad med hundarna mitt på dagen så de skulle vara trötta sen. Det smällde redan ett och annat skott (ute i solen, mitt på dagen, folk är inte kloka...) och Siri reagerade genom att rycka till och sänka svansen på de kraftigare. Många andra hundägare var ute samtidigt och ordet på allas läppar var fyrverkerieländet, trevligt att prata av sig iaf. Rastade igenom på em och stoppade opedagogiskt några ungar som tänkte skjuta alldeles nära oss genom att gormande hota med polisen - de lade benen på ryggen vilket var skönt men jag fick lite dåligt samvete, inte deras fel att puckade föräldrar/storasyskon langar raketer och tillåter explosiva varor i händerna på barn.

Fredrik och jag lagade smarrig trerättersmiddag -hummer, rostbiff och chokladmousse- och lyssnade på hög musik för att hålla borta ljuden utifrån. Siri var inte så illa till mods inne utan kunde tigga, träna och tugga ben under kvällen, däremot klarade hon inte rastas ute på sista rundan utan ville bara fly. Själva nyårsslaget blev inte så festligt, vi kollade på HP med persiennerna nere till 23.55, sen blev det till att hålla Siri sysselsatt en bra stund för att hon inte skulle jaga upp sig. Tack och lov svarade hon bra på en lek som gick ut på att jag kastade små bitar rostbiff först åt ena sen åt andra hållet så hundarna fick jaga efter. När godiset tog slut testade jag kamptrasan och hon tog den, så kampade vi in det nya året i hallen (som var tystast) och hon tog gladeligen i! Härligt att det funkade men jag känner mig lite snuvad, jag som faktiskt älskar det vackra fyrverkerispelet på tolvslaget.

Hundarna (och jag själv) är fortfarande trötta efter den kvällen, Siri reagerar inte på smällar inne men ute och igår kväll ville hon öht inte gå ut även om det just då var tyst. Nu får tiden utvisa åt vilket håll det går, kan jag reparera skadan eller kommer det istället bli värre och värre? Ella blev ju också skrämd som ung men hon är numer helt oberörd, inte ens under spektaklet i mellandagarna rörde hon en min, hoppas Siri också kan bli trygg igen.