Äntligen blev det officiell agilitydebut, sju månader senare än planerat, och vilken debut! Ja, vi blev diskade men så nöjd jag är med Siri, min lilla supertjej. Den smått kyliga dagen har spenderats på So-Su BK, startade med mätning på morgonen där Siri uppmättes till hela 29 cm över havet, ingen tvekan om vilken storleksklass hon tillhör. Sen kördes agilityklasserna först och hundarna fick ligga i bilen för att vara lite mer skyddade medan jag huttrade i Alvas tält. Hoppas det är ok med Kickan att jag skvallrar - hon och Ärtan gjorde nämligen en fin nolla och tog första agilityklasspinnen, grattis!

Efter mkt om och men var det dags för vår klass och det var länge sen jag blev så nervös, inte alls samma sak som att tävla Ella. Jag vet ju inte alls lika bra var jag har Siri, vad hon behöver för uppvärmning och startrutiner. Banan var lite småklurig, hade hoppats på en enklare för debuten men samtidigt så kan ju den lilla mer än jag tror. Loppet kändes jättebra, allt gick som smort och när hon gjorde slalom så blev jag nästan tårögd - tänk att hon inte tränat slalom i bana på sju månader och bara en handfull 12-pinnarsslalom öht och ändå sätter det som det vore helt självklart. Men där tappade jag koncentrationen lite, och Siri blev frustrerad av den uteblivna belöningen (i höst har hon alltid belönats direkt efter slalom) så hon började skälla. Jag glömmer vägen och gör ett felplacerat framförbyte vilket leder henne till fel sida hopphindret och vips är vi diskade... Men jag är sååå vansinnigt nöjd med den lilla (och kanske en smula irriterad på mig själv), vilken liten superhund jag har!   

Kolla på filmen med ljud för publikreaktionen vid disken är faktiskt lite kul, roligt att fler höll på oss...