Det har varit några frustrerande dagar tycker jyckarna, med alldeles för mkt ensamtid. Det började i torsdags med att vi stack på en kvällsföreläsning vilket innebar att hundarna var ensamma över middagstid och inte blev serverade mat förrän halv nio. Då var de inte glada... Fredagen hade agility inplanerad men vädret ville sig inte så jag drog till Kungens kurva några timmar och hundarna fick bara rastningar. I lördags hälsade vi på hos mamma, vilket de tycker är väldigt roligt men just denna dag var vi bjudna på 1-årskalas och de fick sitta i bilen medan vi stoppade i oss bullar och tårta, hur orättvist kan det bli?

Och igår hade vi gårdsstädning, så när de tyckte det var dags för förmiddagspromenad blev de istället kvar hemma fast jag och F gick ut - what?! Men vi hann inte kratta löv alltför länge innan grannbarnen kom och efterfrågade hundarna, så då gick jag upp och hämtade dem - medan vi städade fick ungarna springa omkring med hundarna: gick kors och tvärs i terrängen, tränade konster och hade kapplöpningar. Siri såg ut att ha riktigt roligt medan Ella varje gång de kom förbi nästan klängde sig fast vid mig och skrek "rädda mig!" med blicken, ändå följer hon fogligt med dem. Normalt sett låter jag bara barn hålla i dem under strikt övervakning men nu var det så mkt folk på gården att det kändes ok att de lekte omkring lite. Det var väldigt praktiskt då jag inte orkade gå nån riktig promenad med dem sen heller.

Idag har vi dock varit på riktig långpromenad, Siri till och med två ggr då hon krävde att följa med labbarna ut också, och om ett par timmar kommer mamma och hämtar dem så de får det nog så mysigt så!