Usch så jag halkar efter med bloggandet, det är mycket annat så här års! I tisdags var vi på andra tillfället av kursen, där vi började med att klocka två alternativa vägar i den kombination vi fått i läxa:

  
Det vi testade var alltså hur lång tid kombinationen tog med höger resp vänster sida runt hinderstödet mot hinder 3. Och det visade sig att högersidan, den flytigare vägen, var klart snabbast för alla hundar - även de minsta smallhundarna. För Siri skiljde det tre tiondelar och det är ju mycket för att bara gälla ett enda hinder, det stärkte min aning om att flyt men en smula längre ändå är snabbast för henne. Däremot hade jag, trots träning under veckan, svårt att hålla in henne till 4:an, hon stack hellre och tog det bakifrån så vi måste ha en plockarmskampanj tror jag!

Resten av passet så sysslade vi med värdeladdning av hopphinder, var och en fick ett hinder att nöta på. Först spontana hopp fram och tillbaka, föraren står intill hinderstödet och klickar/belönar för varje hopp. Siri har testat detta förr så hon kastade sig frejdigt fram och tillbaka för att få kampa. Nästa övning var att gå mot hindret utan att ge kommando och belöna hunden när den tog initiativet att hoppa, inte heller några problem för min lilla tokfia så vi kunde fortsätta till slutmålet - skicka hunden på hindret från avstånd medan du själv springer åt andra hållet. Inga problem och Mija frågade varför jag inte använde mig av detta på tävlingsbanan, för det är väl ingen poäng med att hunden kan saker som föraren sen inte vågar prova i skarpt läge. Sant och jag ska försöka bli modigare, men det är inte alltid lätt att överföra grundkunskaper till faktisk handling, nåja inte för mig iaf.