Jag hann alltså deppa över helgens lopp något dygn och känna mig lite uppgiven inför fortsatt agilitykarriär, men igår var det dags för kurs igen och sugen kom tillbaka. Vi gjorde en övning på temat skicka-och-sticka där det fanns tre ställen man kunde lämna hindret åt hunden för att hinna komma före till nästa del i banan (se skiss här). Första varvet funkade det inte alls då jag i vanlig ordning var både för tidig och övertydlig i signalerna så jag drog Siri från hindret. Men Mija påpekade klokt att det är bättre att vara lite efter hunden in i den situationen så att du kan fortsätta röra dig mot hindret tills hunden fäst på det och då ändå ha några meter till godo på hunden när du sticker, och på så sätt fixade vi det alldeles utmärkt.

Idag tränade vi högst spontant på klubben med Kickan och hennes hundar, vi byggde då bland annat upp exakt samma bana och jag kunde testa den flytigare vägen i slutet av övningen (alltså över hopp 9, från tunneln till upploppet om nån kursdeltagare undrar). Det var klurigt först men med Kickans påhejningar vågade jag släppa henne mer än tidigare och då var det inga problem alls! Vi körde igenom balanshindren ett par gånger eftersom vi på söndag startar agilityklass igen efter ett halvårs uppehåll, och det kändes bra. Slutligen ville jag jobba på Siris fart i långa runda tunneln, tycker att hon dels inte får upp farten i den efter knixiga ingångar, dels vänder hon gärna upp mot mig vid utgången även om jag ropar "fram". Men med hjälp av ett par pälsbeklädda bollar fick jag fort upp fint driv både in och ut ur tunneln, och mer tunnelkampanjande ska det bli framöver, hur nu det ska hinnas med när vi har så mycket annat att träna...

  Igår var jag på väg att skriva ett riktigt gnällinlägg efter ytterligare ett nollat lopp precis utanför pinnplats, femte i ordningen i hoppklass 2 tror jag. Men jag fick istället en omskakning och perspektiv på saker och ting när två personer jag känner nu plötsligt har tvingats ta bort sina hundar alldeles för unga... Man ska inte gnälla för mycket om småsaker så länge de människor och djur som är närmast om hjärtat får vara friska!

Det var inte vår dag i Haninge heller men vad gör det om hundra år när allting kommer kring? Ingen fara med vurpan heller, jag var lite halt och lytt ett par dagar men är bättre redan nu.