Åh nej, ska hon tjafsa ännu mer om platta tunneln? Jepp, lite mer måste jag få leka rättshaverist inför de som orkar läsa... Det är många av oss som tycker lite illa om något hinder, vare sig det är maxade hopp, vissa däck- eller balanshindersvarianter, och handen på hjärtat har jag sett de otäckaste incidenterna på däcket och A-et men personligen är jag och Siri mest drabbade av platta tunnelns släp. När den är med på tävling är det nästan lika ofta hon ramlar eller iaf tappar balansen som att den går smärtfritt. Nu har det gått så långt att jag får en liten klump i magen när den står på banan och känner mig illa till mods när vi går in på banan om jag inte kan se släpet från starten. För platta tunneln har ett problem som inget annat hinder har (frånsett möjligtvis tunnlar/tunnelhållare) - andra problem med hindren kan domaren oftast upptäcka vid banläggning eller de tävlande i samband med banvandringen, men släpet kan vara korrekt för hunden före mig och sen felaktigt för min, allt hänger på funktionärerna.

På tävling har jag varit med om och sett båda varianterna ovan, den vänstra är en vanlig variant där ambitionen ofta är att det ska vara en kanal för hunden att springa i men vecket har blivit så stort att det faller tungt åt sidan och hunden alltså har tredubbla lager styv väv att pressa undan. Men har också upplevt att släpet legat helt snett gentemot ingången. Och nu talar jag alltså om hur det ser ut när hinderfixaren "fixat" släpet, inte när en ovanligt våldsam hund precis sprungit igenom. En stor del av problemet tror jag är kommunikationen med hinderfixarna, de är inte sällan mer ovana agilityfunktionärer och ibland även "släkt och vänner" som inte har kontakt med sporten. Och man behöver inte kunna mycket för att lägga upp en riven bom, men för att veta hur släpet ska se ut behövs handgriplig instruktion. Och det för ALLA som sitter på den posititionen under dagen, inte bara den som tar första klassen...

Med tanke på hur ofta detta ändå händer så skulle jag gärna se att klubbarna dels kortar sina släp till minsta tillåtna längd för att minska risken samt att hinderfixare får tydlig instruktion i förväg. Samt att domare också kolla att släpfixaren vet vad som gäller och gärna tittar till släpet då och då så att det fortfarande är korrekt. Självklart också lägger det med rak ansats och undviker den vid regn och stark vind. Sen är jag rätt förtjust i denna typ av släp, som jag dock bara stött på ett par gånger, jag vet inte om de också har nackdelar och risker men för mina hundar funkar de mycket bättre.

Här är ett par klipp från några mindre optimala släp, inte meningen att hänga ut nån klubb eller person utan bara visa exempel på hur det kan se ut. Problemet är definitivt större än enskilda domare/klubbar/funkisar!