Igår kom årets första officiella start med Oxelösunds klass 3-tävling. Tyvärr var jag ännu inte frisk och att stiga upp vid femsnåret efter en hostig natt var ingen höjdare, längtade otroligt efter att krypa ned i sängen igen... Iväg kom vi iaf och fram till slut efter flera långa mil, visade sig förstås att vi var en av de första starterna så det blev lite hektiskt med omedelbar bangång och sedan värmning av Ella, inte optimalt för nån av oss. Banan kändes inte alls så svår, men jag gjorde misstaget att försöka öka hennes fart på upploppet genom att lägga ut en burk kycklinghalsar i målområdet - följden blev att Ella tänkte mer på den hägrande frukosten än min handling och fick flera låååånga svängar. En sådan kom innan slalomet och missad ingång som följd. Gissar att vi fick rejält mkt tidsfel på det pga dåliga vägar, omstart i slalomet och min oförmåga att springa på - förkylning och ryggont är ingen bra förutsättning för att handla offensivt... Bestämde sedan på hemresan att jag skulle strunta i att tävla på söndagen, det är inte värt att köra över en timme för att sitta ensam på en tävlingsplats och må dåligt. Men fick iaf ordentlig miljöträning av Siri, lite rivstart i tävlingsplatsmiljön men hon verkade tämligen obekymrad, skulle dock vara en bra idé att lära henne gå ordentligt i koppel och INTE försöka hälsa på varje hund inom fem meters avstånd.

Tidigare under veckan har jag varit ännu värre förkyld och försökt spara krafterna så gott det går, så vädret har varit helt rätt för att uggla inne. I torsdags hade jag dock kurs och efter det träningsgruppen med banträning. Träffade Ida en stund innan och körde rutan och lydnadshoppet med Ella, medan Siri fick hoppteknikövningar. När det var dags för träningsgruppen var jag helt slut och körde bara ett varv innan jag smet hem i förväg. Syns på min handling att jag inte riktigt har orken, Sandra var nämligen snäll och filmade:

Idag är jag matt efter ytterligare en hostig natt (på soffen, blev utkörd från sovrummet...) men annars känner jag mig nog en smula bättre. Planen är nån mysig utflykt med hundarna i det fina vädret, destinationen är inte bestämd än.

 

Tina

8 maj 2011 09:09

Nä ingen höjdare att tävla när man är sjuk. Bra att du stannar hemma idag. Krya på dig.

http://workinglabs.wordpress.com

 

iDa

8 maj 2011 13:09

Det är svårt att prestera när en är sjuk! Ta och vila upp dig nu i några dagar så du blir av med förkylningen! Sol är inte allt för bra, jag blir iaf sämre av att vara i solen när jag är lite dålig, gissar att det har med uttorkning att göra.. Krya på dig så ses vi på torsdag eller söndag!

http://idaeklof.wordpress.com

 

Marre

8 maj 2011 19:06

Asch va duktiga ni är. Tänk om man kunde ta en bana bara så där ;D Men självklart ska du inte tävla när du är sjuk, det kan faktiskt vara riktigt farligt om det vill sig, så bra att du hoppade över, tummen upp :)

Krya på dig gumman. Kramiz

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...