Ok, ett nyårslöfte kan ju vara att ta med den riktiga kameran ut lite oftare för mobilkameran funkar sådär...

Ska inte ropa hej riktigt än för nyårsfirandet aka smällareländet är inte över för denna gång, men jag är så glad och stolt över hur Siri har klarat det hittills! Hon blev ju chockartat skrämd för dryga två år sedan och även om den stora förbättringen kom första året då jag hade gjort en stor träningsinsats så sågs ytterligare framsteg detta nyår. Den starkaste reaktionen hon haft är den innan jul då hon efter flera starka smällar gick med sänkt svans.

Strategin för nyår var förstås att hon skulle vara nöjd och avslappnad till att börja med, så vi tog hela hundgänget med oss ut till Ågesta friluftsområde där vi gick en långrunda samt tränade budföring och uppletande, vi var ute nästan två timmar och kom hem med trötta hundar. Vi hörde lite smällar från Farstasidan under rundan men bara en var så stark att Siri reagerade, och då med: "jippie matte, hörde du? nu får jag det gottaste godiset!" Hon sov gott för sig själv i sängen flera timmar fast smällandet tog fart när det blev mörkt. Under middagen krävde hon att få smaka rostbiff vid högre smällar och det fick hon förstås - hellre bortskämd än skrämd! Sen var vi mätta och trötta så vi sjönk djupt ned i soffan...och sen var klockan plötsligt fem i tolv. Jag iddes inte gå och hämta supertugget jag införskaffat speciellt för detta utan satt bara kvar med just lilldjuret i knät när vi gick in i det nya året. När dundrandet verkligen tog fart och kom nära så spanade hon långhalsat ut genom fönstret men var fortfarande avslappnad, hon lät sig avledas med ett godispapper men när hon inte fick det så rullade hon ihop sig och somnade om! Två tummar upp, vilken känsla!!!

Idag pangade det också en del när vi tog långrundan mitt på dagen, folk alltså... Men inga bekymmer för henne och jag vågade släppa henne för lite bollsök med Freddie på fältet eftersom jag hade bra uppsikt omkring oss. Och när hon var igång med det så kunde jag inte se minsta reaktion i henne när det smällde till. Nu har vi lyckats undvika de större smällarna denna gång (peppar, peppar) så jag betraktar henne inte som botad på något sätt, men glad och stolt som sagt!

 

Kickan

6 januari 2014 23:27

Härligt att det gick så bra!!

http://www.vuvven.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...