Nä, det blev ingen träning i torsdags. Jag kunde inte motstå det fina vädret och bestämde mig för att leka frisk, vilket innebar att både hundarna och jag låg utslagna på soffan när vi skulle åkt, de stackarna har också tappat ork under sin ofrivilliga vila. Väldigt frustrerande särskilt som hundarna nån timme senare hade piggat på sig och ville träna/leka. Men tur var det att vi inte kom iväg för det visade sig att det varit kurs på plan just denna torsdagskväll, så hade vi åkt hade vi snöpligt fått vända efter en timme på t-bana och buss... Tränade hemma istället och fokuserade på moment från avancerad klass för Ella (gå fot på höger sida och vända ifrån mig är så märkligt i hennes ögon så vi måste börja i tid), samt nybörjarmoment för Siri - det är mkt som ska läras in när jag inte nu startar med en duktig lydnadshund.

Siri har förresten mognat märkbart på flera sätt, jag upptäcker saker lite här och var. Nu senast var det när jag skulle ta hand om en tova i rumpan på henne och jag bara kunde säga åt henne att stå still så gjorde hon det genom hela proceduren, utan mutor eller fasthållning. Kanske inte låter så märkligt för en drygt 2 år gammal hund men hon har alltid varit besvärlig att vårda - speciellt eftersom hon varit så nyfiken och alltid velat sticka in nosen och kolla vad jag gör. Dessutom har hon åsikten att "är matte dum (ex luggar lite päls) så tänker jag inte vara med" men har märkt att hon står ut med allt mer dumheter och bara slänger blickar istället för att strula.

Nu försöker jag samla ihop mig för att orka en sväng i Kungens kurva när jag hellre skulle hänga i soffan. Men jag kan inte låta den här tröttheten styra mitt liv helt och hållet, då blir inget nånsin gjort. Typiskt att åka på det igen efter att ha piggat på mig efter två trötta månader i somras...

Har inte bloggat på en vecka för det finns inte mkt att säga, låg rejält sjuk fram till lördag och då vände det men jag är fortfarande otroligt trött och hostar en hel del. På söndagen hade vi bokcirkelträff och all energi gick åt till att förbereda den, stackars F fick en extremt stillsam födelsedag iår. Ella kändes lite diffust krasslig några dagar men är bättre nu, stackars Siri har haft det tråkigt - och då är hon ändå skendräktig och lite seg av det. Imorgon ska vi träna för första gången sen förra måndagen, kanske finns lite mer skoj att skriva om då?

I måndags förtog jag mig alldeles och som ett resultat ligger jag febrig och hostande hemma i soffan. Halsen gör tidvis så ont att jag vill slita bort den från kroppen, kan inte koncentrera mig på nåt annat. Räddningen blev ett utgånget paket Zyx, som jag lyckades gräva fram i en garderob, så just nu är smärtan under kontroll. Igår fick hundarna köttben till kvällen för att jag skulle slippa ta hand om dem och det funkade tack och lov utmärkt, de sysselsattes och var sen trötta... Minimala promenader igår och idag, men bara att strosa omkring är fruktansvärt jobbigt.

Men den omtalade måndagen var iaf mestadels trevlig, på dagen åkte vi till Gömmaren för en badutflykt som dock motvilligt övergick i svamplockning då jag råkade kliva rakt in i en samling rödgul trumpetsvamp. Hundarna tyckte det var mysigt både att plaska i sjön och nosa i skogen, och med på bilden ovan är lilla blandisen Rambo som jag har på dagarna.

Efter snabb middag lämnade jag hem daghunden och stack till Nacka BK för rallylydnadsträning. De hade byggt upp en tävlingsbana med alternativa skyltar för nybörjar- resp fortsättningsklass och man fick träna på den en i taget. Bra tillfälle att vänja Ella vid skyltarna, som hon annars bara sett då vi tävlat, samt att belöna på banan. Siri fick också testa och hon har aldrig varit nära en rallyskylt förut så de reagerade hon på, varje gång vi närmade oss en så studsade hon fram mot den och sa "wow en grej, vad kul! vad ska jag göra med den?" men det blev bättre efterhand. Mkt bra attityd hade hon ffa, fullt koncentration på mig och de konstiga skyltarna trots många okända hundar på plats.

På väg hem från träningen började jag känna av halsen och när jag väl var hemma hade jag riktigt ont samt rejäl feberfrossa - den kom verkligen på nolltid, min hemska förkylning...

Den här helgen har ovanligt nog varit hundlös! Jag beslutade på fredagseftermiddagen att inte tävla på SSBK då jag hade ont i armen och regnet envist strilade utan uppehåll, så mamma hämtade dem efter jobbet. Det innebar att vi både kunde gå på bio, shoppa och åka på inflyttningsfest utan minsta dåliga samvete. Faktiskt väldigt skönt att vara utan hund ett par dagar, frigör en hel del tid och ger utrymme att vara lite spontan! Och när jag såg bilder på hur banan såg ut efter ett par timmars agilitytävling så blev jag väldigt nöjd med mitt beslut. Men igår hälsade vi på mamma och tog med oss djuren hem, och det var förstås väldigt kul att se dem igen. Och trots att vi var rätt avslagna efter festen kvällen innan tränade jag hoppteknik på tomten, Siri för muskeluppbyggnad bak och Ella bara för rättvisans skull...

Elände och bedrövelse, i morse vurpade jag våldsamt på det fruktansvärt hala åkbandet vid MatDax i Högdalen och landade med full kraft på vänster armbåge (inte höger iaf, alltid något). Oj så ont jag fick, inget brutet iaf men rejält blåmärke och enkla sysslor tar nu tre ggr så lång tid eftersom jag gör allt med höger. Skulle egentligen tävla imorgon bitti men med skadad arm och det envisa regnandet så hänger starten löst, vore ju typiskt om jag drattade omkull på banan och gjorde mig ännu mer illa... Ikväll ska vi iaf på bio och se "Modig", borde jag klara av oavsett värk eller inte!

Igår tränade jag lite rally hemma och Ella fick träna fotgående på höger sida, även om det är ett tag kvar tills vi startar avancerad klass tror jag att detta måste tränas i god tid. Nu testade jag för första gången att även låta henne utföra kommandon på höger sida men det gick inte alls! Ella tycks ha bestämt sig att vi leker "uppånervända världen" när hon ska vara på fel sida, så hon valde konsekvent att ställa sig varje gång jag sa "ligg". Vad de hittar på, de små liven...

Siri är rätt hopplös att ha i detta väder, för det första måste jag fånga henne inne och fysiskt tvinga ut henne och väl ute vill hon absolut inte kissa på blött underlag vilket innebär att jag frustrerat får gå omkring hur länge som helst medan hon gång på gång dissar de vanliga ställen och en vanlig snabbkiss istället innebär att vi alla blir helt genomsura innan hon är klar. Undrar när hon lär sig sambandet "kissa och du får gå in igen"?

Igår startade vi fortsättningsklass i rallylydnad för första gången, och det blev en nyttig påminnelse om att vi faktiskt kan prestera även när förutsättningarna inte är på topp. Vi kom till klubben (fick skjuts med Siv från träningsgruppen, tack!) och genast öppnade sig skyarna, vi fick sitta och häcka i bilen tills det minskat såpass att vi kunde dra på oss regnkläderna utan att bli genomvåta först. Iväg till anmälan och där upptäckte jag att medlemskortet gått ut, och det nya låg kvar hemma - som agilitytävlande tänker jag inte på sånt som att alltid medföra aktuellt kort. För lite tid att svänga hem och hämta det, så alternativet blev att använda smartphonen. Efter lite meckigt grävande efter medlemsnumret kunde jag logga in på SBKs hemsida och visa medlemskapet den vägen, tack och lov!

Då var vi alltså anmälda och jag gick en snabb rastningsrunda med hundarna som hittills suttit i bilen. Ella hade inte bajsat på morgonen och inte heller nu, hon tyckte nog det var för hundtätt. Sen var det egentligen dags för banvandring men istället drog ett åskoväder in rakt över klubben, förutom att skyarna öppnade sig så blixtrade och dundrade det rejält. Från vår tillflyktsort i bilen så kände jag att starten hängde väldigt löst, även om det skulle sluta regna så är Ella väldigt känslig för blött underlag. Gick iaf banan och det visade sig att det inte var så farligt, blött gräs och lera men inga vattenpölar ändå. Så ut och rasta hunden, som äntligen gjorde ifrån sig och som inte verkade allt för nere över vädret.

Jag vinglade nervöst runt banan med Ella som gjorde allt snällt förutom att hon inte ville sätta sig i frontposition (det var ju lerigast i människospåret). Och vi fick ihop 91 p vilket räckte till en 5:e plats, känns som en helt ok debut! Och nu har jag alla mina aktuella medlemskort i tävlingspärmen ihop med vaccinationsintygen så visst kan även jag lära mig av misstag...

Imorgon ska vi debutera fortsättningsklass i rallylydnad på SSBK, så idag tar vi det bara lugnt. Lite nervös är jag, mest för att jag ska strula till det med fotarbetet och få en massa onödiga avdrag. Och så hoppas jag på uppehåll då jag inte kommer få ned Ella i liggande ställning i regn, just nu ser det faktiskt rätt lovande ut... Första gången vi inte är på Popaganda denna helg förresten, känns lite märkligt.

I torsdags tränade vi på Nacka BKs träningsgrupp. Två olika övningar varav en innehöll lagerhandling av lång böjd tunnel - inte lätt alls! Körde lite egna lättare linjer mot situationen och då fick vi till det rätt bra tillslut. Testade också att stå på baksidan av tunneln och köra en lång inkallningsstart och lagerhandling från andra hållet, vilket också blev klurigt men gick när jag fuskade lite. Till sist satte vi ihop allt till en bana och jädrar vad Ella gick bra, skulle önska att hon kunde vara så fokuserad, snabb men ändå vändbar, när vi tävlar också. Siri fick köra en enkel set point-övning och lite enstaka hopp och verkade inte vara några problem för henne.

Tröttheten jag gått med så länge verkar borta nu, istället för att kunna sova hur länge som helst så har jag vaknat extremt tidigt varje morgon och inte kunnat somna om, så nu är jag trött på det sättet istället. Imorse lyckades jag dock sova lite längre och det var sååå skönt. Hoppas det balanserar sig efterhand, nu är det som om kroppen är chockad över att inte vara superseg längre.

Tänk, idag bara en månad kvar innan lillhunden (förhoppningsvis) friskskrivs helt och kan börja köra agility på riktigt igen! Vi har ju redan tjuvstartat med enstaka hinder och Ann tyckte att jag även skulle lägga in hopprakor men däremot vänta med slalom och snäva svängar. Tänkte börja med hoppteknikövningar imorgon, då blir ju tempot lågt och det känns som rätt start.

När jag ändå skriver om Siri kan jag berätta lite mer om hur lilla damen artat sig på senaste tiden. Badgalenskapen är nästan borta, hon gillar det fortfarande men lusten att kasta sig i varenda pöl, dike och å verkar vara som bortblåst - hon kan gå lös förbi utan att bry sig nämnvärt. Så jag gissar att den hade en del med hennes generella uttråkning att göra, nu är ju promenaderna längre, raskare och mer innehållrika så vattnet har mindre dragningskraft. Hon har också strulat en del med koppelpåtagning denna sommar, men jag har jobbat med det och nu är hon riktigt duktig. Dock har jag fått en oönskad och oväntad stimuluskontroll på det - jag måste säga "Siri, kom ska vi gå ut" samtidigt som jag presenterar halsband eller sele, annars så funkar det inte. Om jag glömmer mig och inte säger något eller säger fel sak så sprätter hon undan och ser väldigt skeptisk ut, som om hon tror att vi INTE ska gå ut såvida jag inte säger det...

Min lilla har också blivit ett riktigt rivjärn, från att ha varit så rar och go mot allt och alla så är hon nästan lite väl förtjust i att fräsa ifrån när något misshagar henne. Skönt när det gäller påstridiga hanhundar, men inte när det riktar sig till husse (aldrig mig) eller valpar. Det verkar ha uppstått efter att hon fick nog och satte ned tassen gentemot Ella som ville ha hennes ben, och när hon väl insett att hon kan få sin vilja igenom genom att låta farlig så bara flödar det ut. Jag hoppas att det balanserar sig så småningom, kanske också blir bättre när hon kommit igenom skendräktigheten och inte längre är så hormonpåverkad.