Jag kom hastigt och lustigt till insikt - både jag och Siri behöver varvas ner omgående! Vet inte hur mkt vi påverkat varann men båda är vi alldeles för uppjagade just nu. Mitt liv känns lite kaotiskt just nu med plötsliga ändring i vardagslivet, strul med styrelsemötena i hundklubben, nervositet inför ett åtagande och den allmänna julstressen som börjat smyga sig på. Och när jag blir stressad, inte kan sova och hjärnan går på högvarv så börjar jag göra dåliga beslut, som att börja planera för att tapetsera om sovrummet och andra projekt som är helt malplacerade nu och bara bygger på mer stress.

En sak jag varit uppjagad över var att jag fick för mig att ha Siris kontaktfält intränade redan till februari, när ursprungsplanen var slutet av april... Och då måste vi träna, träna, träna. Och Siri, som nu är bra i magen efter avmaskningen, är med på noterna till en nästan skadlig grad. Vi har tränat tre ggr förra veckan och det blir två denna samt varit hos fysioterapeut för vattentrask, jag har tänkt att hon behöver få jobba ordentligt och bränna lite energi men inser nu att det är tvärtom. Tänk hur lugn och behaglig hon var under konvalescensen när hon bara fick lugna koppelpromenader och lite mental stimulans! Så nu är planen att dra ned på aktiviteterna, max två saker/vecka och i övrigt bara lugna långpromenader och lite hemmaträning på kvällen, som i sin tur mest ska handla om stadga och självbehärskning. Och kontaktfälten får bli klara när de blir det helt enkelt!

Jag ska se till att göra de stressreducerande övningar som sjukgymnasten lärt mig dagligen, och tänka efter innan jag lägger mer press på mig. Och aaaandas...

Bilden: när Siri var liten behövde hon nåt i munnen för att somna, och tvärtom så slocknade hon nästan omedelbart ifall man stoppade in nåt.

Nä, inte ny hund på gång. Absolut tidigast om 3 år kommer det ske, men klart jag drömmer av och till så när F för ett tag sen frågade vilken ras jag absolut MINST skulle kunna tänka mig (neapolitansk mastiff..) så utmynnade det i att jag även listade mina topp 10-kandidater för framtiden och presenterade för honom. Så här såg listan ut då, absolut inte något definitivt och känner mig inte säker på ordningen men men...

1. Japansk spets - jag gillar spetsar öht och de jappar jag träffat har varit himla trevliga och lättlärda, dessutom kan de bli riktigt vassa på agilityplan.

2. Shetland sheepdog - två saker talar emot dem, att "alla andra" redan har en och att en del är överdrivet mjäkiga, men skulle inte vara fel att bli sheltieägare igen.

3. Cavalier - skulle jag hitta en ny linje som jag verkligen gillar hälso-, utseendemässigt samt mentalt så absolut.

4. Podengo portugues pequeno - känns som ett osäkert kort arbetsmässigt, men så vansinnigt söta! Och med fart i den lilla kroppen.

5. Golden retriever av jaktmodell - nån gång vill jag ha en hund som är både större och "mer", och då gärna en jaktgolden, ryser av välbehag när jag ser dem i arbete.

6. Tollare - trodde jag aldrig, har mött så många hemska stressmonster av den rasen, men på senare tid en hel del väldigt trevliga individer också så det är inte helt omöjligt...

7. Mittelspitz - ja, det var ju detta med charmiga spetsar men jappen slår högre

8. Västgötaspets - alla jag träffat har varit så himla trevliga hundar med mkt arbetslust men samtidigt alla fyra tassarna på jorden, det är bara det där med kortbentheten.

9. Border terrier - jag är egentligen ingen terriermänniska men om och ifall att!

10. Amerikansk cocker - svårt att hitta nån till sistaplatsen, här finns massor av raser som inte är helt otänkbara men inte heller prioriterade. En nedklippt amris skulle få frihet för sina långa ben så tja, kanske kunde vara nåt?

Jag gjorde en bottenlista också men den är mindre intressant, och väldigt svår att få ihop då det är vansinnigt många raser jag absolut inte vill ha - ingen jättestor, pytteliten, alltför kortnosad, långpälsad, skarp eller självständig. Fast jag skulle ju absolut inte ha cavalier heller, så vi får se hur det slutar...

Idag fyller min alldeles speciella Ella 8 år! Blir ändå en lugn hemmadag efter två dagars träning: soffmys och sen kalvnackar till middag. Tror det passar lilla tanten alldeles utmärkt, fast om hon fick bestämma skulle nog båda benen tillfalla henne och Siri hungrigt få se på - där nånstans drar jag dock gränsen för att skämma bort jycken på födelsedagen... Puss på nosen och kli på rumpan till bästaste Ellabella!   

Ikväll ska vi njuta av god middag, vin och avslappnat soffmys för nu är till och med den lilla yrhättan trött... Lånade bil ett par dar så det blev träning två dagar i rad - man måste ju passa på med hjul och lämpligt väder!

Igår var vi själva på Nacka BK och tränade. Siri skulle ffa nöta kontaktfält, vilket gick skakigt första passet men väldigt bra andra, verkar som hon tänker till lite i pauserna? Sen tränade vi lite bakombyten för det har kommit i skymundan ett tag, satte upp en enkel övning med två hopp bara men tyckte hon jobbade superbt, drev på och reagerade rätt på bytet! Ella fick testa tvingande framförbyten på samma två hopp, hon ville gärna smita bakom ryggen och ta hoppet direkt istället för att titta på min arm men sen fick vi till det och hon verkade tycka det var riktigt kul! Har märkt det nu när hon blivit så erfaren att allt vänts tvärtom, när hon var yngre så gick hon ned sig om det blev svårt, nu tänder hon istället till och kan hamna lite i joggingslunk ifall jag kör för lätta saker med henne. Hon fick också lite lydnadsträning i form av hoppet, om vi nu ska starta 2:an i februari som jag börjar bli sugen på så behövs det repeteras.

Idag var vi på ridhusträning, men det var inte lätt att få upp de trötta hundarna ur soffan, de ville bara sooova - tills jag började packa träningsväskan... Vi körde en handlingsövning med dolda tunnelingångar, slalom och gunga. Ella fick återigen lite lydnadsträning, men blev en smula kluven när jag försökte göra språng marsch för nära gungan... Daghunden Rambo har fått vara med båda passen och göra lite hopp, tunnel och slalom, han är otroligt entusiastisk och riktigt snabblärd för att vara en 8-årig hund som inte tränats tidigare. Hade gärna låtit honom vara med mer men TRE hundar börjar bli lite svettigt att träna i samma pass.

Nästan 2,5 år gammal och Siri känns plötsligt allt mer som en ostyrig tonåring... Vill bara busa, busa, busa och hittar på exakt allt hon vet att jag INTE gillar att hon gör. Men så har hon också varit glupande hungrig, otroligt godissugen samt körig i magen - tänkte inte alls i de banorna innan uppfödare Carro föreslog avmaskning. Just ja, det kan nog behövas på en liten dam med smak för kattavföring... Och jag ska väl inte skylla allt på ev mask men inte kostigt att hon blir stissig och rastlös, samt stjäl mat, om hon är jättehungrig hela tiden? Ska göras ikväll så får vi se om det ger nån effekt.

Och rara Ella-tanten har blivit vaccinerad, hon var så snäll och duktig så men när vi kommit hem igen var hon också förvandlad, tog en matlåda från bordet och såg inte ens påkommen ut när jag sa åt henne - "vadå, tar du mig till veterinären får du väl skylla dig själv!". Nä, jag vet att det är förmänskligande men hur som helst var hon åter min rara lilla hund dagen efter... När jag ändå var hos vetten så frågade jag om ev Zylkènebehandling av Siri inför nyår, och hon tyckte det var en bra idé så nu har jag köpt det så ska hon få det dagligen i mellandagarna och förmodligen fram till skolorna startar, det är tills dess smällareländet håller igång.

Innan vaccineringen tränade jag ett kort pass kontaktfält med fröken Fräs på SSBK, verkligen ett lerhav runt balansen så jag fick planera varje steg. Tidigare har jag kört med utlagd belöning för att få driv framåt men nu har det blivit lite för många hopp, så jag kastar istället och håller in med det om hon fuskar. Det verkade, peppar peppar, ta skruv... Och så fick hon första gången nånsin göra helt självständig gunga, hon ramlade nästan av i nedslaget men verkade inte ta illa upp utan gjorde lika glatt om den. Snart snart ska vi även kunna starta agilityklass!

Idag har vi en sån här dag, för igår var vi på ridhusträning och idag är det bara grått och trist ute. Vi blev bara två som kom på träningen men det passade rätt bra för jag ville mest nöta slalomingångar med Siri och det gjorde vi minsann! Ställde på ett 8-pinnars med ett ansatshopp och så jobbade vi med olika vinklar. Gick faktiskt riktigt bra, det enda hon hade problem med var "kl 4", då missade hon första gången och sen när jag dessutom testade göra det med bakombyte fick hon svårt och trycktes bort från ingången flera ggr i rad. Men hon jobbar på bra, blir riktigt förbannad istället för uppgiven och så nöjd när hon äntligen gjorde rätt och blev belönad. Alla andra vinklar satte hon utan bekymmer så det känns bra även om vi behöver vidare träning. Ella fick också träna lite luriga slalomingångar men även lite lydnad - och hon var så himla pigg och glad att jag fick upp lite motivation där igen, kanske ändå ska satsa på en klass 2-start i vinter?

Och lilla fröken fräs har roat sig medan jag haft mina dåliga dagar. I onsdags lekte hon först "med" Freddie och sen med grannens lilla blandrashund, hon var helt slut på kvällen. Och i torsdags så smet hon upp på bordet och satte i sig en tredjedels rå köttfärsbiff när jag vände ryggen till för att tvätta händerna, hm... Dessutom har hon upptäckt att det jag absolut inte vill att hon ska ha är Rambos skvättskydd, så det snor hon så fort hon får chansen och stoltserar lyckligt med bytet. Tur att hon är så söt och charmig...

Känns som jag haft nån förbannelse light över mig denna vecka, små saker går ständigt snett och gör mig alldeles utmattad... Nu vet jag att flera vänner har värre saker att hantera så ursäkta gnället men måste skriva av mig!

För det första har jag sovit dåligt några dagar, vilket i sin tur kan vara förklaring till andra dumma saker som gått snett men inte allt. Sen startade det i måndags med att min nya jackas dragkedja gick sönder, bara tre veckor efter inköpet. Självklart kan jag returnera den, kruxet är då bara att jackan inte finns kvar till försäljning och alltså inte går att byta, och jag vill ju ha just denna jacka! Det var faktiskt, tro det eller ej, TOLV år sedan jag köpte ny civiliserad höst/vinterjacka (hundkläder räknas alltså inte) och när jag nu hittat en som är nästan perfekt så vill jag inte bli av med den... Jaja, ska höra med butiken om ev dragkedjebyte eller ersättning för att lämna in den.

I tisdags lånade jag syrrans bil för att kunna träna och hinner bara hem så går låsbrickan sönder och bilen kan inte låsas. Får köra tillbaka till dem för att testa reservnyckeln men inte heller den funkar. Hemma igen får jag veta att det går att få fram ett nyckelhål under handtaget så får stå med skruvmejsel i de kalla vindarna och gräva fram det. Lyckades, men vid det laget var jag så kall och trött att jag bara körde ett kort och oinspirerat kontaktfältspass med Siri som inte ens gick särskilt bra...

Igår gick jag ut utan nycklar och med urladdad mobil, så fick vänta i kylan innan en granne kunde släppa in mig. Idag åkte jag hem från Högdalen utan matkassen, vilket var extra allvarligt då jag dumt nog slängt ned min mp3-spelare i den också... Bara att slänga sig på en buss tillbaka och jag fick tag på kassen men tog en massa tid och energi. Sen har jag utöver detta spräckt tre naglar på tre dagar, slagit mig på alla möjliga vis och bara allmänt tappat sugen. Vad blir nästa bakslag? Nu ska jag bara stanna hemma resten av dagen och hoppas på minimalt strul, dock har vi tvättid ikväll så kanske blir nåt plagg borttappat eller förstört?

Idag var det dags för första ridhusträningen för säsongen och jag mådde tillräckligt bra (har varit förkyld några dagar) för att orka ge mig iväg, dessutom var det en nödvändighet eftersom Siri var allvarligt understimulerad och börjat gå oss på nerverna rejält... När jag anlände till stallet på Ingarö visade det sig att ridhuset dubbelbokats med en hopptävling och det var ju inget att göra än att åka därifrån - tack och lov var ju vädret riktigt skönt för att vara november så vi, jag samt Kickan o Anette, styrde kosan till Nacka BK istället där det ju lämnats kvar en hel del hinder trots allt. Det blev en väldigt lyckad träning där jag lyckades träna mkt vi behövde.

Stackars Ella fick bara lite träning, en handlingkombination med slalom, kontaktfält och så lite rallynötning. Däremot fick lilla racerdamen en rejäl duvning: vi tränade släpp på en hoppraka, slalomingångar, platta tunneln och så påbörjade jag kontaktfältsträning enligt Kickans pinnmetod - har insett att jag aldrig kommer kunna träna tillräckligt för att få bra springande kontaktfält enligt den traditionella metoden, detta kändes mer hanterbart och det funkade väldigt bra denna första gång! Däremot behöver vi nöta slalomingångar för där var hon rätt osäker idag, väl inne i det går hon dock som en liten klocka och bryr sig inte alls om var jag är.

Och nu är hundarna, även lillskruttet, väldigt behagliga att ha - de har knappt rört sig från soffan hittills...