Häromdagen försökte jag ta lite vinterbilder på hundgänget. Två stod tålmodigt där de skulle och tittade i kameran men så var det den där Siri... Hon kör sin egen agenda kan man lugnt säga!

Och om nån undrar så var det en koltrast i rörelse som var mer intressant än att posera för godis...

I övrigt händer inte mkt här, jag är brakförkyld och försöker vila mig frisk inför julafton, vilket går sådär. I fredags vad vi hos pappa eftersom han reser bort över jul, vi åt ryska specialiteter och drack hemgjort jordgubbsvin, trevligt men önskar att jag mått bättre. Det sköts raketer i Skogås redan då, och även här igår. Även om Siri, peppar peppar, faktiskt inte har reagerat hittills så har jag nu satt henne på Zylkéne för säkerhets skull.

Från söndag till onsdag bodde Freddie & Sabina hos oss eftersom Tina var bortrest, vilket efter en lite uppjagad stämning första kvällen gick som smort. Ella var dock mindre road av att få familjen utökad med två stora hundar, särskilt inte en gosig Freddie som oförsiktigt vräkte sig i soffan på kvällarna, och hon verkade varje morgon och varje promenad hoppas på att de var borta igen. Siri däremot tyckte det var toppen att kompisarna fick sova över, hon som normalt är morgontrött studsade glatt upp för att hälsa på dem och givetvis krävde hon att få gå på promenad ihop med roliga farbror Freddie! Nu efteråt verkar hon ganska tagen, men inte konstigt det eftersom hon hela tiden vill vara med på allt de gör och samtidigt förstås gick de vanliga promenaderna med Ella också.

Inte konstigt att Siri och Freddie trivs så bra ihop när de delar så många intressen...

Busungen!

Ibland undrar jag hur jag lyckas: igår var jag på mässan hela dagen, var domarskrivare för NM i htm och freestyle, sen en obligatorisk shoppingrunda och snack med vänner och bekanta som jag stötte på. Trött men glad vände jag hemåt och såg fram emot mys i soffan med djuren men när jag ska låsa upp porten så inser jag - glömde nycklarna hemma på morgonen! Jag som tillochmed kollade fickan innan jag gick, men det var fel nyckelknippa som skramlade där... Sambon på julfirande i Åkersberga och mamma har extranycklar men hon är bortrest över helgen. Satan! Det enda bra då var att jag ändå hade lånat mammas bil, så det var bara att gräva fram den under en dm blötsnö och i snöovädret sladda ända till Åkersberga för nyckelhämtning och ett väldigt snabbt hej hej till Fs familj samt en kopp kaffe på stående fot. Middagen blev två wraps som intogs i bilen på vägen hem. Körningen tog extra tid i mörker, snöfall och sliriga vägbanor så först 2,5 timme efter jag insett mitt misstag kunde jag ta mig in i lägenheten, till två smått desperata stackars hundar - som varit ensamma över fem timmar, inte rastats på över sju och värst av allt: inte fått middag i tid. Från och med nu ska jag ALLTID låsa lägenhetsdörren när jag går ut, oavsett om F är hemma eller inte, för då vet jag att den är med i rätt ficka.

Men som sagt, fram till det fruktansvärda ögonblicket utanför porten så var gårdagen toppen! Det var mkt roligare och mindre svårt att vara skrivare i freestyle än jag trott, jag lärde mig massor och det var kul att få se ekipagen från bästa åskådarplats. Om nån missat tävlingarna så går de att se live eller i efterhand HÄR, rekommenderas! Speciellt vinnarekipaget i htm var fantastiskt, jag upptäckte till min förvåning också att htm var riktigt roligt att se, och höll högre kvalitet än freestyleprogrammen igår. Efter själva arbetet så var det förstås shopping på schemat och i år med koppelfokus, två nya läderkoppel (välbehövligt!), två reflexkoppel samt ett som bara ska användas som agilitytävlingskoppel åt Siri. Kostade på mig lite nu när jag istället för att betalt inträde kommit in gratis, ätit gratis och faktiskt fått betalt.

I fredags var vi äntligen och tränade igen, efter flera veckors uppehåll. Jag hade tänkt ta det lugnt eftersom jag var förkyld och bara fokusera på teknikträning. Det sket sig fort och istället tränades handling för fulla muggar: tvingade framförbyten, serpentiner, bakombyten mm. Körde på tävlingshöjd för Siri och hon rev ett par hinder i början men hoppade bättre sen - hon måste nog köras på lite högre höjder för har en känsla av att hon inte tittar så noga utan bara hoppar som hon brukar. Ella var härlig att köra, hon var så taggad att hon också försökte tjuva lite, hon läste mig jättebra och tog i så i slalom att hon krockade med pinnarna - inte pensionsdags riktigt än!

Jaha, då var det färdigtävlat för i år! I söndags trotsade jag och Siri kylan för Österåkers agilitytävling och jag fick god användning för de extratjocka termobyxorna jag beställde förra vintern, fy vad kallt det blev. Tack och lov var Cili snäll och skjutsade mig till pendeln efter klass 1 så väntan inte blev alltför lång, lite märkligt att komma i min utstyrsel på t-centralen och ännu märkligare var det milt hemma samtidigt som det var svinkallt norr om stan.

I själva loppet tog våra chanser slut precis när det började, Siri rev nämligen första hindret... Tror det var en kombination av att jag lät henne resa sig, då får hon vikten på framdelen och blir väldigt flack i starten och att underlaget inte passade henne. Hon hade problem under resten av loppet med, ffa med halka i tunnlarna där det låg en hel del stoft och jag fick ovanligt nog vänta in henne på flera ställen istället för att hasta för att hinna med. Felfritt resten av loppet iaf och tiden hade räckt till sista pinnplats om hon inte rivit men känner mig inte särskilt nöjd. Men bara att undvika detta ridhus kanske, eller så klarar hon det bättre med mer rutin? Tyvärr har jag inte film då de potentiella filmarna gick banvandring på andra banan under vårt lopp, skulle vara intressant att se hur det såg ut i jämförelse med hur det kändes.

Nu kommer jag lägga en hel del krut på startträningen, har märkt att hon haft mkt tjuvstartstendenser sen jag körde igång henne i höstas, och får bita i det sura äpplet även på tävlingar så vi får ordning på det. Ska också tänka på hopphöjden när vi tränar, det har av bara farten blivit mest låga hinder i träningsgruppen men för Siri som faktiskt har rivningstendenser är det nog en idé att hindren är på tävlingshöjd.

Med all denna snö som fallit i Stockholm går det inte längre att promenera där man vill, utan det blir där vi kommer fram... Cavalierernas ben är inte tillräckligt långa för snödjupet och även om Siri då och då gör tappra försök att ge sig ut i den så går det inte särskilt bra, mkt energiåtgång för få meter framåt. Och Ella försöker inte ens, hon är för gammal och erfaren... Vacker snö väcker fotolusten, tyvärr funkar min kamera väldigt dåligt för vinterkort då den kompenserar ljuset genom att göra snön mörkgrå och hundarna ännu mörkare men efter lite fix i datorn så!

Jag känner fortfarande av magen fast jag inte direkt varit dålig sen i tisdags, men för mkt rörelse eller mat ger omedelbart illamående och magknip. Känns sisådär med tanke på morgondagens agilitytävling...  

Idag var sedan länge planerat agilityträning på Stockholms Hundsportcentrum och jag hade verkligen sett fram emot det. Och så går jag och får vinterkräksjuka för andra gången i mitt liv, just denna dag... Efter en jobbig natt har det varit rätt lugnt men jag har inte fått i mig mer än några teskedar vatten, hoppas det kommer hålla sig stabilt nu för usch vad hemskt det är när attackerna kommer. Stackars hundarna har inte fått mer utevistelse än ett varv runt innergården, törs inte gå för långt ifall att, förhoppningsvis kan F ta dem på en riktig runda när han kommit hem.

Gårdagen var inget vidare den heller, eller rätt ok tills vi slängt in en stor tvätt i tvättstugan och hela världen sen blir svart - strömavbrott alltså och inte det man önskar när det är mörkt och kallt ute. Vi försökte hänga i lägenheten och tända mkt ljus, men när det drog ut på tiden fick vi bege oss ned på räddningsexpedition. Kändes onekligen som en zombieapokalyps när vi hela familjen vandrade i källarkulvertar med en mobil som ficklampa. Hundarna fick förstås hänga på då vi inte ville lämna dem i en becksvart lägenhet (och ännu mindre med levande ljus), tack och lov är de rätt trötta idag. När vi stod i tvättstugan och lönlöst försökte vrida ur vår sjöblöta tvätt så plötsligt tändes allt igen, underbart! Så vi hann faktiskt torka allt innan det togs upp till lägenheten men vi vågade inte använda hissen.

I lördags tävlade jag rally med Ella, känns som en evighet sen. Tanten var väldigt uppe i varv, lite som hon brukade vara innan hon blivit rutinerad, och med stressnivån följde mkt slarv - sneda positioner och att komma i frontposition eller ställa sig upp var otroligt svårt tyckte hon. Vi fick iaf ihop 94 p, vilket räckte till en åttondeplats. Inte helt nöjd men det får vara ok.

Egentligen hade jag gärna haft barmark ett tag till, så vi kunde spåra och träna agility ute, men tackar och tar emot ändå! Varför? Jo, en viss liten dam har kiss-strejkat under de senaste dagarnas regnande. I måndags höll hon sig 11 timmar under dagen (fast hon erbjöds möjlighet varannan timme), på tisdagen så fick jag vara ute 45 minuter på kvällsrundan innan hon slutligen satte sig - då var jag väldigt blöt, kall och sur... Hon har alltid haft starka åsikter om detta med att kissa i regn men det är sällan det är så ihållande att det ger bekymmer. När snön kom i onsdags kväll blev vi båda lyckliga, Siri pinkade var 10:e meter (tydligen underbart att kissa i snö?) och jag behövde inte dra ut på rundorna. Sen är det inte helt fel att slippa duscha hundarna efter varje gång de varit ute.

Imorgon är det rallytävling som gäller, helt opepp men sista tävlingen för Ella i år så nog ska vi åka...

Fy vilket ruskväder vi har nu! Min plan var att igår genrepa inför lördagens rallystart men regnet satte igång tidigare än utlovat, kanske dumt att förlita mig på timspecificerade väderleksrapporter eftersom det sällan stämmer på den nivån. Vi tränar förstås lite inne men kände att vi behöver träna språng marsch och kedjor, och då behövs ju mer yta. Jaja, det får gå som det gör... Däremot har vi tränat mkt burlekar nu, jag har ett projekt med Siri som förhoppningsvis ska sluta i att hon kan ligga kvar i öppen eller stängd bur medan Ella tränas. Även om vi kommit en bit på väg så känns målet fortfarande långt bort med tanke på hur utom kontroll hon är nu, men jag är less på hennes skrikande och slitande i kopplet. Inomhus kan hon iaf nu ligga snällt medan Ella gör trix och hon har stort sug in i buren. Igår tog jag det till en ny nivå och lät även Ella ligga i bur medan Siri tränades, det tyckte hon var konstigt men accepterade fort.

Annars har vi sjukstuga här hemma, F ligger i nån slags flunsa medan jag (peppar peppar, ta i trä x 100) inte verkar drabbas. I natt sov jag på soffan då han hade skrällhosta och snuva, otroligt nog sov jag riktigt bra trots att två kelsugna cavalierer tävlade om att ligga närmast min halsgrop... För enligt dem ligger man PÅ matte i soffan, men bredvid i sängen, vet ej varför?