Jag blev ju lite spontant med i ett agilitylag i vår, och igår åkte vi på den första lagstarten för året - ända borta i Söderköping (blir mkt av den staden för oss iår) men en trevlig liten tävling som gick raskt så dagen blev inte extremlång ändå. Inga SM-pinnar med oss denna gång men vi körde också på bara tre hundar så vi hade inga marginaler. Ella skötte sig utmärkt och jag tyckte hon med tanke på den ofrivilliga vilan kändes fräsch, men vi måste båda komma i en smula bättre form för att kunna öka takten.

Idag var det dags för vår andra start i rallylydnad och jag har sällan känt mig så otaggad för en tävling, ingen kompis skulle starta och vi hade inte tränat tillräckligt. När sen regnet strilade imorse var jag en hårsmån från att stanna hemma, tur att jag kikade in på Marres blogg och såg att hon skulle dit! Med skjuts och trevligt sällskap blev det ju helt andra villkor, jag fick ju dessutom filmning och blev bjuden på godis så inget att klaga på - tack så mycket, vännen! Vädret var ju inte helt skoj men hundarna fick mest sitta i bilen och lagom till min banvandring började det lätta, jag hade varit orolig för läggandena men det hann torka upp rätt bra inne på gruset tills vi skulle starta.

Jag är riktigt nöjd med vår prestation, särskilt när jag tittat på det efteråt. När vi körde var jag nästan nollställd och gjorde massa konstiga saker som att gå och plocka med kopplet, blev irriterad på mig själv men kunde inte sluta. Läggandena som sagt utan problem och vänstersvängarna gick jättefint, tur att jag intensivtränade just det kvällen innan. Det som inte funkade var momentet "1-2-3 steg tillbaka", först 1 p avdrag då Ella börjar intressera sig för skylten istället för att sätta sig, sedan 10 p för felutfört moment då jag inte klarade att både räkna steg och tydligt signalera till henne att följa med, så det blev lite pannkaka på slutet. Men jag tycker hon jobbade så fint och får hon bara ordning på sin virriga matte ska vi väl snart stå på pallplats också?

Den här våren blev inte alls vad den skulle varit. Hundarna var i ovanligt bra vinterform pga milt väder och ridhusträning, och tanken var medveten fysträning av Ella från mars för att hon skulle vara i toppform redan när säsongen startade. Men så kom Siris skada och medförde ofrivillig vila för oss alla... Jag vägde hundarna hos fysioterapeuten förra veckan och de har båda gått upp exakt 3 hg sen i februari, själv har jag gått upp samma i kilo (fast jag vägde mig hos mamma...) och det är hög tid att vi kommer i form! För min del innebär det ut med folköl och godis, in med mer frukt och grönt samt att jag ska öka promenadlängden. Hundarna får mindre portioner och Ella ska få röra sig mer, Siri är ju fortfarande begränsad. Men från i morgon får även lilltjejen motion då hon ska börja på vattentrask, hoppas hon tycker det är ok för det blir nog en hel del besök.

Vi har iaf tränat lite agility, Ella och jag, medan Siri ivrigt hejat på (= svurit högt över orättvisan). I lördags var jag på SLKK och tränade lite för mig själv, då blev jag chockad över hur dåliga vi var - Ella lyssnade knappt alls utan drog till balansen gång på gång, hoppade kontaktfält gjorde hon också. Och hon besvärades mkt över solen, ville snart bara ligga i skuggan och ta igen sig. En del i att göra henne redo för tävlingssäsongen är följaktligen att glesa ut hennes tjocka underull och jag har ägnat två tillfällen åt denna hundtortyr hittills i veckan, fler blir det innan helgen. Idag var vi iaf iväg och tränade i svalare väder med Kickan, ingen av oss hade en seriös plan men väl på Nacka var alla balanshinder ute med hopp arrangerade i en bana, så vi bara finputsade den och tog ut en tunnel. Tre varv för oss och första kändes rätt ringrostigt, men oj vad perfekt allt blev det sista då vi vänt på hinderordningen. Nu känns det inte alltför illa inför tävlingsdebuten på söndag!

Igår var Ella och jag på utflykt med Naturskyddsföreningen och Kräpplagruppen i vår alldeles egen skog. Det var en lite udda upplevelse att bli guidad på en plats jag så väl känner till men det öppnade också ögonen på mig. Även om jag redan vet att det är en ovanligt fint grönområde med höga naturvärden och gamla kulturspår vi har så blir man hemmablind när man traskar i det dag efter dag, och det var roligt att höra hur folk blev helt lyriska över de hamlade gammellindarna, och hasselbuketterna med ek och skogslind omkring sig. "Riksintresse" var ordet för dagen, vilket innebär att det finns saker som alltså är näst intill unika för hela landet. Sen handlade ju mkt av samtalet om beslutet att skövla stora delar av grönområdet för att dra bilvägar och bygga villor - tydligen är det enligt politikerna alldeles för "otryggt" och "otillgängligt" i skogen och det måste byggas bort! Jaja, mkt kampvilja finns det mot förslaget även om det hittills har talats inför döva öron och de bestämmande medvetet fuskat med remisser och information för att skynda på bygget...

En riktig gammellind som ändå fortfarande är vid liv.

Bilden gör det verkligen inte rättvisa för det var en fantastisk syn med knoppande hassel över vitsippsmattorna!

Hos mamma hade gullvivorna kommit upp och stod som skira utropstecken i hagarna. Jag älskar gullvivor och har länge förknippat dem med Den långa flykten som jag läst så många gånger, nu får de ytterligare en betydelse iom Hungerspelen...

Efter fyra dagar hos mamma är vi hemma i lägenheten igen, hundarna trötta och jag med mkt mer färg på kinderna då vi varit ute mest hela tiden. I söndags hängde jag med Kickan på agilitytävling, många andra från klubben på plats också och glädjande nog gick det riktigt bra för många av de jag kände - men förstås hade det varit så kul att själv vara med. Hade kanske kunnat föråka med Ella, men tordes inte pga knät som fortfarande märktes av. Åkte sen direkt vidare till mamma och ägnade mkt tid i solen på hennes gräsmatta följande dag, valborg alltså... Vi struntade i att åka till brasa, åt istället en mysig middag hemma och tog det lugnt.

Första maj spenderades också på tävling, men då som funkis på HHUs KM. Ella fick stanna hos mamma men Siri fick hänga med för den mentala stimulansens skull. Det blev dock lite väl mkt bursittande och efter att hon dessutom fått en åthutning av en äldre hund fick hon nog av både platsen och mig. Inte förrän jag lade spår igår förmiddag blev jag förlåten, innan dess fick jag isbehandling och hon sov i mammas säng hela natten... Det var nog inte bara pga tävlingen utan även att jag hela tiden begränsar henne - det är jag som kopplar, stänger in, lyfter upp och hindrar henne från allt det skoj hon helst vill göra. Igår fick jag iaf ett trevligt besked när jag tog med Siri på Ellas vattentrask, fysioterapeuten tyckte hon rörde sig väldigt bra för att bara vara 6 veckor efter operation och det är väldigt skönt att höra då jag inte direkt har nåt att jämföra med.

Bentuggning på valborg och Ella högg in direkt...

...medan Siri funderade på om hon verkligen fått rätt ben, verkar inte Ellas lite godare?

Men även hon fick så småningom upp farten i käkmusklerna.

Vid minsta chans snor Ella åt sig båda benen så Siri var tvungen att återta sitt. Och apropå benstölder försökte jag dumt nog överlista en skata genom att gömma benen under ett draperi på verandan. Den satt på avstånd och iakttog precis var de hamnade och kom sen för att ta dem såfort jag gått in...

 
Från mammas fönster såg vi försöken att få fart på elden, kanske lika bra vi stannade inne för efter 20 min såg det ut såhär. Stackarna i de intilliggande radhusen blev alldeles inrökta.

Igårkväll satte sig F på tåget mot Berlin och lämnade mig som gräsänka för en dryg vecka framåt. Nu är det inte så mkt att deppa ihop för, jag har faktiskt lyckats fylla mitt schema rätt bra framöver. Imorgon hänger jag med Kickan som åskådare/filmare till Botkyrka BKs klass 1-tävling och sen ska jag hälsa på hos mamma, så har vi KM osv... Jag håller mig sysselsatt! Idag var jag på Plantagen med syrran och sen en spontan picknick som dock blev i lite väl mulet och blåsigt väder. Hundarna betar och betar när vi är ute, ibland känns det som vi inte kommer nån vart. Benet har iaf blivit betydligt bättre efter två tråkiga dagar med vila, ska försöka hålla mig i skinnet tills smärtan helt är borta.

Såhär trötta var hundarna efter onsdagens träningsträff på Nacka BK...

Och den lilla soldyrkerskan tar alla chanser hon får, normalt sett väljer hon aldrig hårda golvet över soffan eller sängen men finns det en liten solfläck så finns det snart en liten cavalierfröken i den... 

"I used to be an adventurer like you, then I took an arrow in the knee..." Citat från spelet Skyrim, där vakterna i en borg yttrar denna fras ifall man pratar med dem, vilket jag i min tur lärt mig av P3 Spel. Och bakgrunden till citatet är att jag i måndags vaknade med knivskarp smärta precis under vänster knä, gissar att jag kanske halkade till i skogen på söndagens tur med Ella men märkligt att jag inte kände något innan sänggåendet? Fick stoppa i mig Naproxen för att ta mig ut genom dörren men när jag kommit igång och rört mig lite dämpas smärtan något. Nu, två dagar efter hänger det fortfarande i, väldigt ont på morgonen och efter jag vilat och mer molande smärta när jag är på benen. Och såpass svullen att jag inte kan böja benet helt, det tar emot under knät. Jag antar att det här bäst skulle vilas bort men det har jag inte haft tålamod till, igår var det en massa ärenden att uträtta och idag var det första agilityträningen på två månader!

Så med smärtstillande i kroppen lånade jag mammas bil och styrde kosan till Nacka BK, planen var att jag mest skulle vara social och träna lite rally med Ella men tror nån att jag höll mig till det? Nä lite agility kunde jag inte motstå och "märkligt nog" ingen större smärta när jag var igång med träningen. Men jag tog det faktiskt lugnt och tränade dels slalom, dels en handlingkombination med tunnel där jag testade att hålla mig rätt still och istället skicka Ella dit hon skulle - vilket gick överraskande bra, tanten fattade minsann galoppen alldeles utmärkt fast jag har upplevt henne som rätt klistrig på banan. Fast hon lyckades även dessvärre totalkrascha i ett hopp och jag hann bli iskall inombords - hur skulle det se ut om vi alla tre var skadade? - men hon klarade sig bra även om det såg otäckt ut ett par sekunder. Lite rally blev det också eftersom vi tävlar om dryga tre veckor och så lade jag ett litet spår åt Siri i kanten av planen. I slutet lade jag en kvarts vomburgare men den ratade lilla spåridioten, jag fick stoppa henne och ge den i munnen för att hon skulle äta och då tuggade hon max tre gånger innan den svaldes ned (det gjorde lite ont syntes det) och hon började spåra min återgång. Ska skärpa mig och hinna lägga lite spår ute i hagarna här innan de släpper på djuren för sommaren, skogen känns ännu allt för kuperad för lilla konvalecenten...

Idag är det exakt en månad sen Siris operation, tänk vad tiden ändå flyger! Sista dosen Rimadyl igår och förhoppningsvis klarar hon sig bra utan den nu. Det har inte blivit några sulkypromenader senaste dagarna, har varit för kyligt för att jag vill ha henne stillasittande ute, märklig vår detta?

För att hålla henne nöjd har jag börjat träna lite olika stillsamma övningar, apporteringen går väl inte framåt som önskat men hon blir trött av träningen och nu har jag börjat lära in vacker tass, kanske nåt man tänker att alla hundar kan men eftersom jag aldrig förstärkt framtassrörelser var jag tvungen att ta hjälp av en target för att få beteendet. Har planer på nån form av luktdiskrimineringsträning, kanske tepåsar, men har ännu inte orkat förbereda för det. Vi har också jobbat en hel del på koppelpåsättning i samband med promenaderna, hon har alltid varit lite undvikande inför att få på halsband eller sele men nu när hon har massor av energi har det blivit värre än på länge, hon duckar för halsbandet och smiter undan och bisarrt nog blir det värre ju mer hon vill ut - är hon ivrig och uppspelt vill hon inte på några villkor få det på... Men nu har jag tagit tag i det ordentligt genom att tyst och lugnt vänta ut att hon kommer fram och sen står still när jag sätter på det, och sen belöna med en godbit. Och nu börjar det likna något, även om hon kan börja med att sprätta lite om hon är uppjagad så kommer hon fort på vad som förväntas.

Ella har fått dåligt med motion eftersom jag inte orkat ta ut henne på separata rundor nu när sulkyn står inne. Hon får förstås också träning i form av lydnads- och rallylydnadsövningar men jag märker att hon blir lite överspänd och grinig av bristen på stimulans, och olydig är hon också nu. Ska försöka ge henne en rejäl egenpromenad idag så hon får springa av sig lite.