En härlig hösthelg var det, idag har det varit segare men imorgon blir det privatträning för bästa Eva Marie! Det enda kruxet är att jag varit illamående sen igår kväll, men det ska inte stoppa mig...

Oj, vad dålig jag har varit på att blogga! Men jag har dragit på en envis förkylning ett par veckor så det har inte hänt så mycket intressant sen förra tävlingen faktiskt...

I lördags var vi vid Edsbergs slott för årets sista utomhustävling, tack och lov var nu Siri mkt piggare än i Strängnäs så jag lutar åt att hon bara led av efter löpet-matthet då. Inga konstiga hopp med taxering och tidiga avsprång heller även om jag märker att hon påverkas av höjden, vi måste skärpa oss i träningen och inte hela tiden köra pyttelågt helt enkelt. Åsa Wrede dömde och hade gjort intressanta och utmanande banor där man fick tänka lite under banvandringarna, roligt! Agilityklassen är jag jättenöjd med, särskilt som det fanns två balanshindersfällor som hon inte ens tittade på och nöjd med mig själv som sprang på bättre än sist. Vi slutade på en tredjeplats och knep sista pinnen! Sen var det hoppklass och jag var lite nervös för starten men den gick ju som smort, förutom att jag blir så chockad att hon tog det utan problem att jag kommer efter. Sen valde jag en annan väg till slalom än de flesta andra, med svårare ingång men bättre linje över hindret innan, undrade om hon skulle orka hålla i in i första porten och det gjorde hon tyvärr inte. Sen klantade jag mig på slutet och drar bort henne från ett hopphinder, och med två missar blev det dessutom tidsfel.

Då har vi alltså två agilitypinnar och ingen i hopp, gäller att få till farten och optimera svängarna så vi blir snabba nog att konkurrera även i hoppklass.

Då har vi tävlat igen, denna gång på Strängnäs LKK och mamma fick komma och kolla på Siri för första gången. Mamma har haft tävlingsförbud sen Ella sprang ut ur ett ridhus för att leta efter henne men som som jag misstänkte stördes Siri inte alls på samma sätt, även om hon gnällde och tittade efter mamma i startfållan så fokuserade hon inne på banan.

Tyvärr kändes inte något av loppen helt bra, upplevde henne som lite seg men funderade på om det satt i mitt huvud då jag själv var småförkyld och trött. Dessvärre inte insåg jag efter att ha sett filmerna, hon hoppar ansträngt och verkar inte ha full balans i svängarna. Vet inte hur mycket som beror på att hon totalkraschade första hoppet efter att ha tagit av på tok för tidigt, för sen fortsatte hon att taxera och hoppa av för tidigt vilket också innebar onödigt stora språng. Vet inte om det handlar om hinderhöjden, det var länge sen vi körde på maxhöjd och på denna tävlingen var alla hinder höga, några till och med över gränsen misstänker jag. Har kollat igenom henne hemma iaf, blir lite nojig eftersom Ellas livmodersinflammation visade sig just genom matthet på banan. Ingen feber, flytningar eller ömhet i kroppen som jag kunde upptäcka iaf så nu ska hon ta det lite lugnt och stå under noga uppsikt några dagar så får jag se hur det blir. Det kan ju bara vara att hon är skendräktig och trött men bara för en vecka sen kändes hon ju kvickare i kroppen.

Länge sen nu, ingen tävling på två månader pga Siris hälta med dålig tajming och ingen träning på flera veckor pga höglöp och resa. Ja, vi har ju varit en vecka i Italien, får bli ett senare inlägg... Men trots att Siri är sådär vansinnigt efterlöpet-trött så blev agilityloppet finfint - en vinst och första klass 2-pinnen fick vi för det, härligt! Sen ville lillhunden knappt ur buren till hopploppet men piggade på sig när kamptrasan kom fram för leka vill hon alltid. Tyvärr klantade matte till det och drog bort henne från tredje hindret, sen tappade hon förtroendet och ville inte låta sig skickas till tunneln, och så var en viss klantmatte och vinglade i vägen... Men ett hyfsat rest av loppet ändå som dock avslutades med en krasch i sista hindret. Och tyvärr finns bara film på hopploppet:

Jag är mycket nöjd med att jag tordes köra den mer riskfyllda men snabbare lösningen med att skicka mot dold tunnelingång i båda klasserna, och nöjd med lilldjuret som satte det utan problem!

Man vet att det är dags för höglöp när varje händelse eller brist på händelse tas som en ursäkt för flörtande mellan hundarna, Siri har tydligen valt ut Ella som den blivande fadern(?) till sina valpar för alla andra har avvisats hårt... Det är lite synd om Siri som började löpa såpass snart inpå sin skada, det blev inte många dagars normalt liv innan kopplet kom på igen - fast hon får ju givetvis gå fulla promenader nu. Däremot är det lustigt hur punktlig hon är med löpen, detta startade på dagen sex månader efter det förra! Undrar om den cykeln håller i sig?

Bilden var från i måndags när vi var på Lida, en varm upptäcksfärd över långa spången/bron och vi hittade dessa klippor som ses från vattenskidklubben. Det var dock ovanligt mycket folk för denna tid på året i området och förstås lös hanhund på badet så vi fick dra oss undan. Igår var en helt fantastisk och melankolisk dag på samma gång, gjorde inget särskilt utan hängde mest på balkongen men det var något i luften, kanske sommarens sista riktigt varma dag?

Igår var vi på två utflykter, först motion i Visättra inklusive ett härligt bad i dyigt dike - jag som fick bada tre stinkande hundar vid hemkomst kanske inte var lika lycklig över det som djuren - och sen på kvällen skotträning på Nacka BK. Tänkte passa på när jag hade lånad bil att få lite tillvänjning för Siri inför nyår och ev viltspårsstart, hon är ju tyvärr berörd sen hon blev skrämd av några totala idioter som unghund. Höll mig uppe på klipporna mot vattnet där vi kunde sitta skönt i kvällssolen och samtidigt ha utsikt över planen, väldigt behagligt sätt att träna skott... Jag tränar med motbetingning, dvs "skott = godis" eftersom hon bygger på sig obehag om jag bara låtsas som ingenting, dessutom har hon haft starka flykttendenser och jag vill att hon ska orientera sig mot mig när något skrämmer. Hon svängde om och tog kontakt bra för varje skott, åt godiset glatt MEN när det var ett uppehåll efter 3-4 skott ruskade hon sig, så nån liten spänning finns det i henne. Ella däremot kunde inte bry sig mindre så för henne blev det bara godisätande i skogen rätt och slätt...

Efteråt gick vi ned lite agilityplanen där vi träffade diverse bekantingar, planen var upptagen men jag passade på att pausträna Siri i att ligga på filt intill. Lätt när andra tränar men väldigt svårt när jag gjorde fejkstarter med Ella i ett hörn. Hon var dock väldigt duktig, klev upp två ggr (men stannade på filten) samt ljudade en gång. Om jag nu bara orkar hålla i detta kanske hon så småningom kunde ligga tyst när jag tränar Ella, hoppet är inte ute.

Fick ett gäng bilder av min syrra från ett gemensamt besök hos mamma. Och Siri lyckades med en hel del härliga miner den dagen...

Tack och hej!

    
Åttonde dagen helt utan hälta och femte utan Rimadyl så idag vågade jag släppa Siri under en lugn promenad här hemma, men kanske håller henne kopplad på bortaplan ett par dagar till för där är hon mer yvig. Igår var vi på en timmes tur i Brantbrink, i lugnt tempo och inklusive fikapaus - när vår familj några år bodde i villa nära friluftsområdet så gick jag ju här i skogarna nästan dagligen så det var roligt att återse dem. Av nån anledning så älskar alla hundar sandtaget intill löpspåret, även mina tidigare hundar ville gärna springa här och likaså gänget igår. Fick hålla hårt i Siri när ffa Rambo kutade som en dåre upp och ned för branten...

I måndags hälsade jag på mamma och Ella överraskade mig med att vilja gå på promenad, hon brukar annars försöka avstå det och tycka att tomten räcker gott. Hon är nog också lite understimulerad nu, hon som inte ens varit halt den stackars tanten.