Det fick bli en lugn helg efter några dagar hos Carro med familj, vet inte om jag eller jyckarna är tröttast?

Ljuvligt med lite lantliv som omväxling, vi spenderade mkt tid med djuren i hagarna.

Ella och Siri uppskattade verkligen friheten som gården ger och tröttnade aldrig på att undersöka allt spännande hagarna hade att erbjuda. Inte undra på det då det fanns massor av hästskit att smaska på och småfåglar att jaga.

Snälla islänningen Moldi fick testa hästagility för första gången och han gillade det skarpt! Det gjorde jag med och den där tanken på att nån gång ha ett par ponnyer bara att träna och leka med dök upp igen.

Ko vs häst. Yngsta ponnyn uppskattade inte nytillskottet kvigan Nissan särskilt, så de fick bekanta sig under ordnade former. Och cavalierer dräller det omkring var man än går...

På kopromenad

Söta snälla Viggo har mina hundar helt olika uppfattning om, Siri älskar honom medan Ella inte tycker att en kastrerad hane har i hennes närhet att göra.

Har inte blivit mycket skrivet här, inte nu heller för jag nöjer mig med att slänga upp ett antal bilder från midsommarhelgen hos mamma.

Jaha, där fick jag nog för att skriva om underbara sommardagar, för så har inte denna vecka känts direkt. Vi hade iofs en underbar långtur i Visättra i tisdags men när jag återvände till bilen och upptäckte att nyckeln inte längre låg i fickan fick det en helt annan ton. Och förstås låg alla mina saker inlåsta i bilen... Tack och lov hade jag SL-kortet på mig iaf, så efter lite letande fick jag och hundgänget ta bussen till mammas jobb, samt ragga upp en mobiltelefon (inte så svårt när man har söta hundar med sig) så jag kunde nå henne. Sen tillbaka på bussen med mammas nyckel och in i bilen, hem med hundarna och skriva lappar, åka tillbaka och sätta upp dem. Sen var jag trött... I onsdags gick jag hela långrundan utan hundar och med blicken i backen, pust, utan resultat och spenderade sen en tröstlös halvtimme på polisens hittegodsavdelning där ingen ens kom ut då jag ringde i klockan. Men så ringde en kvinna på torsdagen, hon hade hittat nyckeln på morgonrundan med hunden, alldeles vid klubbstugan låg den - där jag letat som mest. Märkligt, men nu har jag den iaf igen!

Siri har haft nåt märkligt för sig: vid två tillfällen med två normala dagar emellan har hon pipit till när hon just hoppat upp i sängen och sen flytt därifrån. Första gången vägrade hon komma tillbaka till sovrummet utan sov ensam i köket hela natten, andra gången hämtade jag henne direkt och tvingade henne att vara kvar i sängen - hon var stissig och spänd först men somnade sen. Igår kväll valde hon att lägga sig på min andra sida för hon vill verkligen inte vara på det vanliga stället. Men i övrigt verkar hon helt normal, och hon hoppar i soffan utan problem, så vet inte riktigt vad som händer i sängen?

Helgen har förstås handlat om SM i agility, extra roligt att se när det finns vänner att heja på! Och förutom dem så noterade jag med glädje att Cavalleriet tog brons och labbelaget Svarta Snabba S silver. Och den lilla corgin då! Roligt med lite rasvariation även på SM-nivå.

Åh vad vi har njutit de senaste dagarna! På nationaldagen åkte jag och F på ett knökfullt tåg (vi tog oss in i det först genom femte dörren vi testade) till mamma som haft hundarna sen i tisdags då vi var på studentfirande. Och vi har förstås passat på att både vistas och äta ute dessa dagar. På första dagen tog vi en biltur på Selaön, kollade runstenar, gravhögar och slott, och hundarna badade givetvis när de kom åt. Skjutsade F till tåget på kvällen och det var tydligen exakt rätt tid för vi såg tranor, en älgko och en hel flock vildsvin med kultingar efter vägen till Mariefred! Sen satt jag och mamma på verandan och lyssnade på fårens bräkanden, dessvärre ett får med så ful röst att det lite sabbade den vackra stämningen...

Igår jobbade F men jag stannade hos mamma över dagen, mera bad för hundarna innan vi åkte hem i värmen på eftermiddagen. Träning har vi hunnit med också, två pass slalom i mammas trädgård på nationaldagen - satte bara upp sex pinnar och fokuserade på ingångsträning: de vinklar hon har svårt för samt bakombyte innan slalom. Hon har fortsatt svårt med kl 3-4 men ju mer utrymme hon får desto bättre löser hon det, dock var det flera ggr hon gick in i andra porten. Vet inte om det finns ett annat sätt än att bara nöta det? På fredagsmorgonen åkte vi tidigt till SLKK men det var redan väldigt varmt i solen, tack och lov låg balansbommen i skugga så det var mest bara den vi orkade träna. Blev ändå bara ett kort pass för Siri blev så varm att hon låg raklång i gräset och flämtade...

Idag var vi på Taxinge slott med stort sällskap, sen sill-lunch hos syrrans svärisar. Siri, som rymt ett antal ggr från mammas tomt tidigare kändes inte pålitlig nu heller, vare sig med att stanna kvar eller att avstå den lockande fiskdammen, så hon blev kopplad till ett träd och däckade inom några minuter - tror att allt vimmel på Taxinge var rätt utmattande?

 

Siri rymmarhund sitter så långt bort kopplet räcker och lääängtar...

      
Fina Ella-tanten tyckte det var väldigt mysigt att vara med på tårtcafé.

Idag är hundarna på grönbete hos mamma, så vad annat ska jag göra än att agilitynörda i teorin? Siri och jag har tävlingsuppehåll en månad (och Ella har inte ens startat i år) så denna tid ska ägnas åt att stärka upp våra svagheter - kontaktfält och slalom.

Siri har nu startat 20 officiella agilitylopp, 13 ggr i hopp (varav 2 ggr i klass 2) och 7 i agility 1. Så här ser statistiken ut:

- Sju nollade lopp, varav fyra i agility och tre i hopp. Åtta femfelare, ett med mer fel och fyra diskningar.

- Pinne i alla nollade lopp förutom när tidtagningen blev fel.

- Felen vi fått har vi fått har varit 3 x rivningar, 5 x slalomfel, 3 x missat hinder.
- Diskningarna har varit pga handlingsmissar, att jag medvetet tog om gungan samt att hon stack ur slalom och tog nästa hinder.

Och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med detta! Det är få lopp där det känts struligt utan det har mest handlat om en enstaka miss när vi fått fel. Slalom är förstås starkt överrepresenterat som felkälla och hon har både gått in fel, missat portar i samt stuckit ur för tidigt - dock tycker jag att hon har ett vansinnigt bra slalom för att vara en så orutinerad tävlingshund, Ella hade jag ju problem i åratal med. Jag har insett att de flesta ingångsfel har varit pga jag lagt mig i för mkt och aktivt handlat henne in i slalom, istället för att ha is i magen och låta henne hitta ingången självständigt, tror att hon reagerar mer på fladdrande armar än jag trott faktiskt. Rivningarna har kommit när jag låtit henne starta trots tjuvstart, sprang i förväg för att hinna byta samt dumt nog gett henne tunnelsvängskommando mitt i ett hopp.

Otroligt nog inte ett enda kontaktfältsfel fast hon verkligen ligger på gränsen, tanken är nu att jobba på hennes teknik så att hon inte trampar av redan precis vid kontaktfältets början...

 
Inte illa, jag och Siri blev klubbmästare i small på Nacka BK igår! Dock var det largehundarnas etta som blev totalvinnare, men är förstås nöjd ändå. Ella och jag kom sist men det var för att vi diskade oss i hopp och sen avstod agilityloppet - det är mycket att springa fyra lopp på kort tid. Väldigt roliga banor av lite klurigare klass 1-nivå som ledde till lite huvudbry på banvandringen men samtidigt hade enkla linjer för hundarna bara man själv var rätt på plats. Tyvärr inga filmer på lilla vinnaren, tänkte inte ens på att ta med kamera...

I hopploppet gick hon felfritt och allt kändes bra, inga problem nånstans. I agilityloppet var det en 180-sväng till viadukt och jag ville få in ett framförbyte efter, det ledde till en rivning. Och jag tror hon drog rakt igenom det delbara däcket... Däremot var jag väldigt nöjd över att hon klarade slalom mot tunnel, vi diskade ju oss på det i Bro-Håbo och även på träningen i torsdags hade hon svårt att hålla i genom hela slalom när det låg en lockande tunnelingång nära. Jag tror att min strategi att på träningen belöna mellan slalom och tunneln hjälpte, men detta ska (över)tränas mer.

På kvällen fick hundarna snarka i soffan själva medan jag träffade en kär vän som sprungit maran samt några av hennes löparkompisar för middag på stan. Och F, som varit och cyklat Orsasjön runt, anlände hem tidigt - dock lite mörbultad efter ett alltför nära möte med bil... Tack och lov i låg hastighet så blev bara skrubbsår och en stukning av det.

Ojojoj, ajajaj... Det finns ju de som påstår att viss smärta är skön, jag skulle nog hävda att smärta gör ont, punkt. Och jag är fortfarande halt och lytt sen hårdkörningen i måndags - andra delen av FART-kursen för Eva Marie. Det började oskyldigt med hundträning, tre olika kombinationer som var förstadier till staket-serpentiner, tråcklingar och hörn fick vi nöta. Först med så "öppen" och enkel linje att hunden bara kunde satsa rakt igenom mot utlagd belöning, sen allt svårare linjer i små steg så att hunden fortsatte hålla god fart och självförtroende igenom. Siri satsade förstås allt, fick kommentarer om att hon nästan låg ner i kurvorna, vilket i sin tur gjorde det svårt för mig att hinna med i svängarna. Så jag fick lite tips om fotarbetet vid tråcklingar och det är verkligen något jag måste nöta in, för annars har jag ingen chans att vara på rätt plats - som det var nu kunde jag inte få till både fötternas placering och att styra Siri på samma gång, de ska sitta i ryggmärgen!

Hundarna fick sedan vila för nu skulle förarna få jobba. Uppvärmningsjogg i grupp och helt frisk var jag inte för det som förra gången var kul var nu så förbaskat tungt. Sen diverse styrkeövningar för benen och när vi gjorde utfall framåt så hände nåt med mitt ena lår, aj som fasiken och inte en chans att jag kunde delta i resten av övningarna. Känner fortfarande av det men blir bättre när jag rört mig en stund, likaså den övriga träningsvärken, så hundarna fick ändå en rejäl skogsrunda idag. Det är så perfekt med lite grått och regnigt väder, ingen annan ute i grönområdet, och här hemma borras det i balkongerna så omöjligt att stanna hemma.

Kursen har utöver skador ändå gett den spark i ändan jag behövde och började förra veckan jogga, inga halvmilsrundor men insprängt i de vanliga hundpromenaderna till att börja med. Fotarbete, att kunna springa sidvärtes och baklänges, ska jag också jobba med utöver den rena tråcklingsträningen. Förhoppningsvis en snabbare och smidigare matte till höstens tävlingar iaf!

Om jag blivit lite för kaxig efter segertåget i klass 1 så blev jag bryskt nedtagen på jorden igår. Även om det var väldigt flytiga och trevliga banor dagen bjöd på så avslöjade de definitivt flera kunskapsluckor hos oss, nu känner jag mig lite överväldigad över allt som behöver tränas in. Slalom framförallt, nu krävs det att vi klarar lite lurigare linjer både till och från slalom, samt att jag måste kunna göra byten och springa lite före. Samtidigt var det inte toppförutsättningar för debuten, jag har åkt på uvi och det var inte optimalt på en tävling, utöver springandet på toa så var jag trött både i huvudet och kroppen. Siri kändes inte helt bra heller, men vet inte om det var mitt fel eller om hon också var lite mör i skallen när vi efter flera timmars väntan skulle starta våra lopp?

Hopp A:

Blev tyvärr ingen film, kameran fick nåt för sig så det finns en filmfil som inte går att öppna. Loppet kändes hursomhelst bra första delen men inför slalom som hade en ca kl 4-5-ingång så tog jag av nån anledning in henne istället för att låta henne flyta ut lite i svängen för en snällare ingång och som resultat gick hon in i andra. Sen blev jag nojig och för passiv i slutet av slalom så istället för att svänga av så for hon iväg och tog ett hinder från fel håll...

Hopp B:
Nöjd att starten gick bra för där var jag orolig att hon inte skulle hitta tunneln, sen får vi ju en fasansfullt lång sväng till blå tunneln, tror det är en kombination av mina sena signaler och att det faktiskt var andra tunnelingången som gällde förra loppet på samma stället. Sen var det ju slalom igen och precis samma fel kommer trots att jag medvetet låter henne får en lång linje dit, men hon kan varit störd av underlaget för det var ett sandigt "hål" precis vid ingången. Efter att jag lugnat ned henne en smula så tar hon det äntligen korrekt och vi kommer allra sist av alla odiskade ekipage. Jaja, bara att bryta ihop och komma igen, det här blir en utmaning!