Vet ni vad vi ska göra imorgon? Jo, lyckades efteranmäla till Väsbys tävling så mindre än en vecka efter sista pinnen så ska vi debutera klass 2! Spännande... Men det innebär samtidigt att jag inte tävlar rally med Ella samma dag, andra strukna starten på ett par veckor och nu ska jag tänka mig för innan jag anmäler oss igen.

Igår var vi på SSBK med Kickan och noffeägaren Cecilia, jag fokuserade som vanligt på kontaktfälten med Siri men passade på att checka av lite klurigare handling och slalomingångar. Allt gick fantastiskt fint förutom kl 2-ingångar i slalom, kommer det en sån på tävlingen får jag vara med och hjälpa henne in, men på sikt så ska hon faktiskt kunna fixa även en sån! Ella fick också träna agility och då även hon klurig handling med serpentiner och dold tunnelingång, underbart tyckte hon. Det är intressant det där, även när man tränar helt belöningsbaserat så är det inte så enkelt att hunden gillar att göra allt den får belöning för. Ella gillar ju helt klart INTE att gå fot på höger sida, det är fel att göra så tycker hon oavsett hur många smaskiga godbitar jag stoppar i henne för det beteendet. Så frågan är om jag ska kämpa på för att kunna tävla avancerad klass eller om jag ska låta henne slippa den frustrerande träningen?

Jaha, tiden i klass 1 blev inte lång alls, hann bara med sju starter i agility och ett par fler i hopp. Nu känns det tydligt hur mkt bättre grunder Siri har (förutom ett par hinder, ähum) än Ella när hon startade: för Ella tog det nästan tre år från första pinnen till färdigt uppflytt i klass 2, för Siri tog det två veckor...

Igår var vi alltså på Bro-Håbo och tog storslam, eller vi diskade oss faktiskt i sista loppet men innan dess två segrar och de sista pinnarna vi behövde. Och det känns extra otroligt eftersom jag verkligen inte var i form, hade gjort misstaget att dricka vin till middagen (inte mkt men det räckte) kvällen innan, stannat uppe sen för esc och med värmen på det blev det riktigt jobbigt. Om jag ser ut att springa osedvanligt långsamt i agilityloppet så gör jag det, var nära att svimma i väntan på start så jag tog det lugnt. Mådde allt bättre under dagen dock och att det blev lite svalare och mindre kvavt hjälpte också. I hoppklassen kunde det gått snabbare om jag inte fegkört, men det räckte ju så inget att klaga på och tyckte hon gick superfint!

Livet är ju inte bara agility, igår var vi på en mysig utflykt till Gömmaren där vi gick en rejält kuperad runda, intog matsäcken vid vattnet och Siri premiärdoppade sig för att sen rulla sig i sand och jord... Så idag har det inte varit många knop på jyckarna och mina ben känns minst sagt möra, men planen är ändå lite agility till kvällen ihop med Kickan!

Siri verkar ha blåst ur sig de sista resterna av skendräktigheten på banorna förra helgen, även om hon fortfarande bäddar och håller på litegrann så känns det i övrigt som min vanliga busa är tillbaka.

Då var en lång agilityhelg till ända och vilken helg! Vi är helt slut idag men wow, vad hände liksom? Börjar bli enformigt med samma bildtyp på bloggen hela tiden...fast jag tycker det är helt ok när den ser ut såhär. Tävlingar på Haninge BK igår, en klubb jag aldrig varit på förut och jag åkte dit ihop med Jenny och Fiona. Hundarna var mindre taggade på att åka iväg än föregående morgnar men Siri kändes ändå riktigt fräsch med tanke på intensiteten de senaste dagarna. Riktigt pigg var hon dock inte för hennes dåliga trött-humör kom fram, Siri som är "god och glad, kexchoklad" mestadels blir en vrålande drake gentemot andra hundar när en viss tröskel passerats - det upptäckte jag redan förra året när hon var medföljande på Ellas tävlingar.

Agility 1
En superrolig bana och vilket lopp! Fick sån känsla att håret reste sig i nacken när vi sprang, kändes så samspelta. Dock är det inte riktigt bra när den känslan tar över för jag tappar huvudet lite. Nu gjorde jag inför slalom just det Siri inte klarar (än), låg före och sprang förbi ingången - och då drog jag med henne också... Attans! Men som sagt, att vi gör ett sånt lopp tredje tävlingdagen är jag otroligt nöjd med.

Hopp 1
Minst sagt revanschsugen, och fick till och med chansen att göra om exakt samma slalomingång, denna gång hade jag lärt mig läxan och lät henne hitta ingången innan jag kom ikapp. Siri kändes väldigt trött detta lopp och var i en bom ganska rejält, tack och lov låg den kvar. Och tiden räckte till en andraplats och vår andra pinne i hopp!

Sedan strök jag mig från den andra hoppklassen, vilket varit en del av planen från början - hade bara tänkt ta den OM vi kände oss förvånansvärt pigga. Nu var vi ju inte det, Siri utslagen i buren och jag med värkande ben så det kändes helt rätt att sluta på topp. När jag sen såg hur trötta många andra hundar var vid det laget kändes beslutet ännu bättre.

Åh, vilken härlig dag vi haft: perfekt väder, trevligt sällskap och tävlingsframgångar! Siri är precis så trött som det ser ut på bilden när jag tvingade henne posera, och hon har nog drömt om agility här hemma i soffan. Det känns som att det verkligen går bra nu, för en vecka sen var vi pinnlösa - nu har vi tre stycken i bagaget, två segrar dessutom eftersom vi gick och vann idag med! Det börjar kännas lite overkligt...

Hopp 1
Vår första klass för dagen, en riktig springbana med en klurighet - linjen tunnel-långhopp-hopp där inget alternativ kändes stensäkert. Jag valde bakombyte men byter för sent och brant vilket tar Siri av linjen och det vinglar rejält, sen får hon inte upp farten igen förrän i slalom. Annars är jag nöjd med loppet förutom den förargliga rivningen, ingen grov heller utan det handlar om nån centimeter - och jag måste ta på mig den för jag ropar "sir sir" helt plötsligt och hon tittar till på mig i hoppet. Jag var ovetande om den fallna bommen och gick på nedvarvningsrunda så nöjd med vår "nolla" innan jag blev nedtagen på jorden av en kompis far.

Agility 1
Fick revansch i agilityloppet istället! Och jo, hon kliver på balansens kontaktfält men med minsta marginal, det syns i slowmotion... Något att träna på framöver, lite mer marginal vill jag ha. Och matte måste verkligen träna att axa i uppförslut, nu hann jag inte med henne efter gungan och återigen lite vingel. Men visst är vi ändå duktiga? Kickan och Ärtan blev trea i samma klass med ett helt fenomenalt lopp förutom ett litet krux som noffan löste med säker tass, det gjorde allt ännu roligare!

Ännu en lyckad tävlingsdag bakom oss, denna gång på Märsta-Sigtuna BK. En vinst och så en potentiell vinst som matte schabblade bort, hon är för fantastisk min lilla jycke!

Agility 1
Vi var på ett kort genrep på SSBK dagen innan, tränade A-et och gungan vilket kändes betryggande att ha gjort. Vi nollar och vinner faktiskt men farten var inte på topp, hon hade ännu inte ätit frukost vilket nog var en miss - tyckte det var för tidigt att ge innan vi åkte vid 6.30, för snart inpå loppet att ge vid ankomst men hon var lite tom i magen tror jag. Sen så kan hon ännu inte särskilja balansen från gungan helt syns det trots att jag har tydliga skillnader i signalerna, men det kommer ju med mer rutin.

Hopp 1

Alltid ska det hända oss något varje tävlingshelg, denna gång så sprakade det till i högtalarna efter jag lämnat Siri i starten. Hon far upp med förskräckt min och tittar olyckligt på mig - "matte de har fyrverkerier alldeles bakom mig!". Jag sätter om och startar men är alldeles för nojig att det ska hända igen så jag fokuserar inte på att hitta rätt position för den lite kluriga starten, resultatet blir att jag styr in henne bredvid tunnelingången. Resten av banan gick fint men jag önskar att jag vågat satsa på blindbyte innan slalom, nu blir jag efter och hon osäker på vägen. Men vi fick den klart bästa tiden av alla smallekipage som gått runt och det kändes bra, som en nästan-vinst!

Ella fick inte sin rallystart, jag funderade på att ta den men efter hopploppet hade banvandringen för min klass redan varit så det var inget att tänka på ens då. Men tanten fick iaf hänga med på prisutdelning och vad det är vet hon ju mycket väl - självklart lade hon genast beslag på vinsten, en mjuk pipleksak och var väldigt stolt över "sin" vinst... Idag är det bara ren vila som gäller för jyckarna medan jag ska få lite gjort här hemma, sen stundar åter agility resten av helgen!

Det var under helgens tävlingar i Västerås vi äntligen plockade första pinnen efter flera nästan-lopp och ett som funkisarna klantade bort. Fantastiskt och ovant att få tävla helt utan väntetider - de hade lagt en storleksklass i taget med minimal banombyggnad. Trevligt sällskap av Kickan och Carina gjorde att den lilla tid vi hade förgylldes stort. Men framförallt så är jag sååå nöjd med min lilla otroliga Siri som trots skendräktighet och nyanländ vårvärme genomförde sin första hela tävlingshelg med den äran!

Första agilityloppet törs jag knappt kolla på filmen nu, på iaf två ställen skulle hon kunnat bryta nacken: utgången av platta tunneln och så flygturen från gungan. Som tur var tog inte hon åt sig utan gjorde ju glatt hindren igen sen, vissa är tuffare än matte... Och så var det detta med A-hindret, inser nu att min tanke om att hon trots minimal träning skulle ta det i bana bara för att hon generellt har bra hindersug inte riktigt stämmer, förra helgen var nog snarare tur än något annat. I andra loppet bromsar jag henne rejält innan gungan vilket ju ger ett bra genomförande, sen försöker jag förgäves peta upp henne på A-et i farten men jag är sent ute och hon har redan bestämt sig då.

I söndagens första hopplopp flöt allt superbra, felfritt och en andraplats - första pinnen bärgad! Bara dryga sekunden en ruskigt snabb dvärgpinne, jag måste bara våga satsa lite mer för att pressa tiderna så kan vi bli riktigt farliga, men jag känner mig ännu inte helt säker när jag handlar henne. Nästa lopp så rev hon andra hindret, vilket fick mig att tappa koncentrationen några hinder men vi tog oss igenom resten ändå. Hon kan ju tyvärr riva då och då, nu kan jag tänka mig att hon dels var lite trött i kroppen, dels var starten i lätt nedförslut och framförallt sprang jag på för att hinna före till ett byte efter tredje hindret.

Och även om det mesta var superbra på tävlingen så finns det en sak som jag INTE gillade, den sneda platta tunneln i första klassen. Eftersom hinderfixaren hela tiden lade tillbaka den i snett läge så verkade det nästan vara medvetet, önskar att jag hade sett problemet och sagt till innan min start.

Lite ledbruten och stel idag, men tänk att det bara behövdes en kurskväll för Eva-Marie för att komma ur agilitydeppigheten! Igår kväll var vi nämligen på första tillfället av fartkursen på Nacka BK, roligt och inspirerande.

Efter gemensam uppvärmning (Siri undrade liksom de andra hundarna vad 17 vi höll på med som körde hoppsasteg runt agilityplan) så började vi med hundträning och då en hoppraksträcka med fem hinder där vi experimenterade med olika strategier och vad som fick hunden att springa snabbast. Jag och Siri testade olika startavstånd för henne, att jag gick ut olika långt, att ha kastad resp förutlagd belöning samt hur hon reagerade på att jag sprang långsamt - fick instruktionen att "låtsas vara halt och lytt". När jag sprang mesigt och hade belöningen på mig så bromsade det henne med, men hon flöt fint förbi mig när kamptrasan låg och väntade i slutet.

Sen fick hundarna vila och istället skulle vi människor jobba med springstilen. Vi fick tips om hur man bäst springer för hög fart, på tå och lite framåtlutad som i uppförsbacke. Sen blev vi klockade när vi sprang en sträcka fram och tillbaka, ska göras igen nästa gång, no pressure... Till sist fick vi göra en klurig fotfärdighetsövning där vi skulle varva mellan att springa framåt och bakåt runt markeringar i ett speciellt mönster. Och så har vi fått i läxa att springa, i valfri takt och mängd, minst två ggr i veckan närmsta månaden - får se hur det går när vi inte har en peppande fröken närvarande. Det var överraskande roligt att springa i grupp, som en trevlig variant av skolgympan, vilket var lite chockande då jag alltid hatade motsvarande övningar i skolan. Men rätt sällskap förgyller det mesta, eller hur?