Hm, har jag nämnt att Siri blivit väldigt istadig under vilan? Jösses, hon blir bara värre för varje dag! Att bara gå rastningspromenader innebär ju brist på variation och hennes lösning är att totalvägra när jag svänger in på den vanliga rundan och likaså totalvägra när vi är på väg in igen. Försökte ta bild på henne när hon hänger bakåt i kopplet allt hon förmår med bestämd blick, men pekar jag med kameran mot henne kommer hon snällt med igen, den lilla linslusen! Nu går vilotiden mot sitt slut och jag har både börjat med en smula längre rundor och tagit bort Rimadylen eftersom hennes mage inte höll. Men hon är hältfri sen i onsdags så allt ser bra ut och hon blev förstås väldigt lycklig över att få gå lite längre och på andra ställen! Ska väl tillägga att "längre" i det här sammanhanget är ca 1 km koppelrunda i lugnt tempo, inte i närheten av riktiga långrundor förstås.

Jag har som en duktig matte försökt roa henne under veckan: i tisdags var vi på utflykt till Sundby men hon uppskattade inte att vara stilla och ta in omgivningarna, i onsdags var vi på stora CRT Zoo där vi strosade runt säkert en halvtimme medan hundarna nosade sig igenom varje kvadratcentimeter, i torsdags blev det märgben för hela slanten och igår lite längre runda. Idag har vi både gått en stilla promenad ned till fårhagen och tittat på djuren, samt tränat ett pass lydnad på grusplanen. Lilla damen fick jobba med självbehärskning, att klara gå lugnt vid min sida mot en godisskål, väldigt nyttigt och viloanpassat... Körde även så att den hunden som inte tränades fick ligga lös på en fäll och vänta - de var ju väldigt duktiga på det båda två, blev faktiskt positivt överraskad!

Ingen tydlig förbättring på nästan en vecka så det blev veterinärbesök i förrgår. Precis som jag trodde rörde det sig förmodligen om någon muskelskada (lederna var helt ok) även om vetten inte kunde palpera fram det exakta stället där smärtan satt. Nu gäller strikt vila och Rimadyl i 10 dagar, sedan försiktig ingångsättning. Vi missar två tävlingshelger men det känns skit samma, värre känns det att i det strålande sommarvädret bara få ta lilla badgalningen på små rastningsrundor - vi som skulle göra en massa mysiga utflykter... Det blir istället ovana människoaktiviteter, för även Ella får vara hemma som sällskapsdam - på min födelsedag badade vi på Lida och det sved lite i hjärtat när jag såg en glad cavalier skutta mot vattnet. Men samtidigt lite skönt att bada utan hund också, att kunna stanna ute på djupt vatten länge: simma, dyka och flyta omkring... Idag ska vi kolla på Stockholm Ultra, vilket hade blivit en mysig utflykt till Djurgården för hundarna, men istället får de vara hemma ensamma i flera timmar. För jag upptäckte igår när vi var och födelsedagsfikade att det är jobbigare än jag trott att bära omkring på Siri när hon gått tillräckligt.

Att hålla Siri lugn och stilla i ytterligare nio dagar kommer bli en utmaning, hon har redan upptäckt att det går utmärkt att galoppera i skrittempo när man verkligen vill framåt. Ju mindre hon får röra sig desto mer explosiv blir hon. Och mer istadig också, blir allt fler situationer där jag måste BÄRA iväg henne eftersom fryser fast och bara stirrar på något eller insisterar på en viss väg, jag vill ju inte dra henne i kopplet med risk att belasta benet fel om hon tappar balansen. Tur att hon ändå är ett litet hundskrälle som går att ta på armen när det behövs!

Nu är det inte roligt att vara hund, Siri har varit halt på ett framben sen i lördags vilket innebär att inte heller Ella har så värst skoj. Hältan började efter en rusning efter småfågel på morgonrundan så gissar en muskelskada? Hon har ingen kraftig hälta alls, nu bara en lätt markering så jag hoppas att ytterligare ett par dagars strikt vila råder bot på den. Men hon är ingen lätt patient, själv verkar hon inte tycka att den lilla smärtan ska hindra henne öht och blir väldigt frustrerad - i brist på långpromenader så slänger hon sig ut i kopplet efter allt som kan ge stimulans (människor, hundar, lukter, andra djur...) vilket inte direkt har påskyndat läkningen. Och jag i min tur har lite dåligt samvete för att jag i söndags när hon blivit mkt bättre tog med henne och badade, samt att jag igår var tvungen att springa till hundkupén på mälarpendeln - att resa med hund där är inte kul, ytterst få djurplatser och man vet aldrig var i tåget de kommer vara i förväg så det blir gatlopp var och varannan gång. Hade jag varit smart hade hon fått vara i famnen på perrongen men var för stressad att tänka klart.

Men nu ska vi bara vara hemma och ta det så lugnt det går, håll tummarna för att hon är igång igen till helgen! Idag får jyckarna iaf tugga ben som kompensation för andra aktiviteter, imorgon kommer en viss liten dam nog klättra på väggarna...

Dags för lite bilder och ord om vår lilla tredagars minisemester i Närke!

 
Den här mysiga stugan hyrde vi av en privatperson, stor tomt och fint sjöläge fick vi. Den enda nackdelen var att den saknade staket och att det gick en (iofs sparsamt trafikerad) 70-väg förbi så det lilla djuret fick finna sig i uppkopplat läge utomhus.

  
På promenadavstånd låg fågelsjön Tysslingen. Vi hann inte ägna oss åt nån seriös fågelskådning men såg iaf massor av grågäss och ett par blå kärrhökar. På en kvällsrunda såg vi också den största fullmåne vi nånsin skådat, hängande över sjön.

  
Kommunen hade anlagt en gångslinga på grus och gräs ned mot sjön för fågelskådarna, perfekt för oss och hundarna också - den startade direkt på andra sidan vägen från vår tomt. Visst är det vackert med Kilsbergen som reser sig i horisonten?

Andra dagen vandrade vi i Garphyttans nationalpark, det värsta fästingnästet jag varit med om, det verkade sitta myriader i blåbärsriset som bara sköljde över hundarna. Här poserar Siri en bit upp i Kilsbergen, med utsikt över Närkeslätten.

 
Efter en knapp halvmils kuperad vandring var det skönt att strosa i själva hjärtat av nationalparken, de artrika slåtterängarna. Vi kom kanske lite sent på säsongen men det fanns fortfarande en hel del som blommade, och många häftiga gamla askar.

 
Stugägaren tipsade oss om en uppfylld grusgrop i skogen som vi efter lite möda hittade - och det var värt alla felåkningar, vilken magisk plats! Kristallklart grönt vatten, spektakulära trollsländor, massor av hallon samt spår av bäver överallt. Hundarna badade förstås överallt det gick men inte tillräckligt varmt i luften för oss tvåbeningar.

 
På väg hem så stannade vi ett par timmar i Örebro och gick omkring på Open Art, en skulpturutställning runt om i staden. Picknicklunch vid slottet med denna utsikt!

En lyckad liten tur allt som allt!

Idag är vi trötta och jag solbränd efter en lång agilityhelg på Skutberget - två av fyra dagars stortävling kändes alldeles lagom... Åkte med Kickan på fredag och vi bodde i fin stuga på själva campingen, bara några hundra meter från tävlingsområdet. Vi hade dock svårt att sova, iaf första natten för mig, då det blev varmt och mina hundar förstås dessutom reagerade på saker de hörde utanför, små vaktcavaliererna! Men trots viss trötthet har det gått riktigt bra på tävlingsbanorna - dock hände det mig IGEN, arrangörsmisstag som kostade mig (chansen till) en pinne. Kom på delad sjundeplats i en klass med sju pinnar och upptäckte efter prisutdelningen, den sista för dagen, att det andra ekipaget fått pinne och inte vi. Påtalade detta men banorna var nedplockade och den andra föraren hemrest. Sen kom då förslaget om skiljelopp på söndagen men av flera orsaker valde jag då att avstå så det andra ekipaget fick ändå pinnen, lite irriterande det hela men under rådande omständigheter var det rätt beslut. Jag är hellre glad än krigar in absurdum för min rätt...

Loppen då, Ella fick bara köra agilityklass, då hon börjar hon bli åren. Tidsfel fick vi visserligen i dessa två lopp men i det andra var vi väldigt nära tidsgränsen, hade inte jag superklantat mig och faktiskt glömt banan mot slutet hade vi varit under med marginal... Första loppet är jag inte så nöjd med, men har inte kört Ella på tävling på länge så vi var ringrostiga som team, andra blev mycket bättre!

Siri gick fyra lopp totalt och jag är så himla nöjd med henne, inga flygande gungor denna gång och hon höll ihop mentalt hela helgen - lyssnade och klarade slalom fast hon var jättetrött på söndagen, superduktig lilltjej! Mindre nöjd med mig själv som lyckades dra henne förbi ett hopp i första hoppklassen, och allmänt drar ned hennes tempo för att jag är lite för långsam. Dags för intervallträning och sätta mer fokus på löpteknik och fotfärdighet? Två nollor och två femfelare känns iaf som ett bra resultat för en ung hund som precis börjat tävla klass 2!

Nu blir det minst några dagars agilityvila och semesterliv istället, hela fyra veckor till nästa tävling och jag längtar redan...

Om bara några få timmar bär det av mot Skutberget i Karlstad för två dagars stortävling i agility! Har inte börjat packa än men iaf skrivit packlista så det bör gå smidigt sen...

De senaste dagarna har inte handlat så mycket om agility utan sommarsemester, vi har varit i Sigtuna, som kändes lite överskattat, samt två badturer. Och oj vad lilla Piredjuret simmar! Vi invigde de nygamla badleksakerna på Lida i söndags och hon fick aldrig nog. När jag slutligen BAR upp henne från vattnet så sprattlade och krängde hon febrilt och vilken tur att hundar inte kan prata... Hon skulle låtit precis som den lilla pojken i familjen bredvid: "Mamma mamma, jag vill bada MERAAAAA!!!".

Men vi har faktiskt varit och genrepat också, en sväng till SSBK ihop med Kickan i måndags. Siri fick träna kontaktfält förstås och lite flyt/handling, hon kändes väldigt fin och hoppas på samma driv i helgen. Ella är ju Ella så hon gick helt ok förutom när hon tjuvade till balanshinder, sen tjöt hon till och gömde sig när jag smekte henne på ryggen, hon tål inte kroppskontakt när hon är uppvarvad, älskade fjanttanten.

Andra klass 2-tävlingen för Siri och det kändes mycket bättre än sist, nog klarar vi lite klurigheter minsann! Felfritt och en tredje plats i hopploppet, tyvärr dock bara två pinnar som delades ut och vi var två ynka tiondelar från andraplatsen - gissa om jag har granskat loppen för tidsbesparingstillfällen, och hittat en hel del. I agilityloppet gjorde hon sitt snyggaste kontaktfält hittills, sen lyssnade hon dessvärre inte på gungkommandot och gasade bara över den trampolin-style så jag tog en frivillig disk där. Men sen klarade vi massor av svåra saker innan jag släppte henne på slutet och det blev ytterligare en disk - men hoppas och tror att jag varit mer noga om vi inte redan var diskade. Men starterna, jösses! Först tjuvstartar JAG i hoppklassen och har nog bara tur med att Camilla blåser innan Siri tagit första hindret, och sen missar jag hennes lilla tjuvande i agilityklassen. Insåg på denna tävling att jag absolut inte ska sätta mig på huk och klappa på hunden innan jag går in för start, blir så otroligt vimmelkantig när jag reser mig igen och det är ingen bra början på ett lopp...

Ingen av oss var på topp denna kväll, jag förkyld och Siri värmepåverkad samt lite dålig i magen, så snabbare ska det gå i Karlstad nästa helg! Grattis till Kickan och Ärtan som VANN första agilityklassen, superbra var ni! Och tack för trevligt sällskap allt Nackafolk!

Har varit lite småförkyld hela veckan, gått med lite halsont och lätt hosta men värre än så tycks det (peppar peppar) inte bli. Hittills har jag orkat bara jag vilar varannan dag. Måndagen skulle bli en sån vilodag men så kom vi igång med att rensa klädgarderoberna och jösses vilka mängder vi kastade, mer än en säck till återvinningen och då hade vi dessutom skänkt en hel del också, och tomt är det ju inte precis nu heller... Men vem har egentligen TRE par urväxta och trasiga jeans i sin garderob? Tja, nån som inte rensar den särskilt ofta antar jag, dessutom har jag lite hamsterbeteende, tycker att mkt kanske kan vara bra att ha nån gång... Härligt iaf med en renande rensning, det gav faktiskt massor med mental energi även om kroppen inte varit i full gång.

I tisdags kväll tränade vi på Nacka med Kickan och Ärtan. Jag hade redan gjort lite för mkt den dagen så var inte jättefräsch men vi byggde upp en bana med lite klurigheter och körde med alla hundarna. Ella gjorde den lätt, med Siri är problemet att hon är fasligt snabb så om det funkar eller inte beror helt på vad jag hinner med, men jag hinner ju om jag bara är på alerten! Gungan gjorde hon väldigt snyggt, en gång studsade hon dock av och nästa repetition blir hon lite försiktig. Tränade sen lite kontaktfält men då var jag så slut att jag inte ens kunde kasta leksaken rakt fram... Imorgon blir det eftermiddags-/kvällstävling i Österåker!