Inspirerades av Åsas skrytpippibild så vi gjorde vår egen...

Ja, visst är det? Agilitystatistik rörande Siris framfart i år är det för mig i alla fall! Idag var vi på första träningen på över en månad, en viss liten dam var så övertänd att det blev koppelutfall mot alla hon såg... Fick tillfälle att börja mitt gungprojekt: först banglekar som hon var väldigt förtjust i, sen "springa ända ut"-träning som hon genomförde i bra fart men med en liten oro i blicken. Tur att vi har tid på oss, men märkligt är det. Pushade mig också att våga blindbyta, både tyskbyten och i staket och det funkar ju utmärkt, bara att våga på tävling alltså...

Men siffrorna då! Vi startade i 33 officiella lopp under 2013, varav vi nollade 14 (42%). Totalt 9 pinnar, och så den där "nästanpinnen" i Karlstad som jag avsade mig.

I klass 1 tog vi pinne i varje nollat lopp och plockade samtliga pinnar under tre helger i maj (ojdå, skrytvarning...). I klass 2 har vi tagit pinne i alla nollade agilitylopp men har däremot tre nollade hopplopp utan pinne.

Vi diskade oss i 6 lopp, orsakerna var: 3 x tog hinder från fel håll, 2 x omtag av gungan efter flygtur, samt fel hinder.

Typ av fel som inte lett till diskning:
5 x slalomingångsfel - Siri har ett bra slalom men svårare ingångar i samband med tävlingsstressen blir ibland för mkt
4 x sprang förbi hinder - hände bara under våren, orutin ihop med handlingsslarv

4 x stopp framför hinder - händer när jag ger för tidig eller stark svängsignal, här behöver vi bättre samspel

4 x rivning - tack och lov inte oftare men hon har rivit i starten, slutet och mitt i banan, ser inga tydliga mönster

2 x gått ur slalom - är väldigt glad att hon är såpass stabil!

1 x kontaktsfältsfel - helt otroligt att det bara blev ett enda faktiskt men hennes kontaktfält har blivit bättre under hösten

Det är, liksom att filma, väldigt nyttigt att kategorisera och räkna olika typer av fel. Även om man ofta har en känsla för vad som brukar vara svårt så är det tydligare att få det svart på vitt, och jag har fått en del uppslag på saker vi behöver träna. T.ex så väljer Siri spontant i princip alltid utsidan av ett hinder om inte linjen är tydlig, jag måste aktivt hålla in henne medan Ella är tvärtom och "faller in" om jag inte ger besked om att jobba ifrån mig. Här måste jag tänka om för att handla Siri rätt!

I söndags var jag fortfarande inte riktigt pigg och kry men man kan inte missa hur mycket som helst av en jädra virusinfektion så jag tog mig iväg till Vintercupen i Arningehallen ihop med Kickan. Båda hundarna fick starta men Ella bara i hopp, ett lopp om dagen räcker gott och väl för tanten numer. Olika storleksklasser var de också i, eftersom detta vara en inoff tävling med sex storlekar - roligt att det börjar komma sånt nu även om indelningen kanske var lite märklig med minsta klassen upp till 30 cm. Siri var nog med sina 29 i mankhöjd en av de största deltagarna i den. Jag har aldrig varit i hallen tidigare men det var en trevlig upplevelse, mysigt ställe om än lite trångt i vissa passager.

Siri började sitt agilitylopp med en tjuvstart och då hade jag innan såväl haft svårt att sätta henne som att få henne att sitta kvar. Märkdes att hon har varit understimulerad ett par veckor... Nu släppte jag igenom andra tjuvstarten och det kändes inte helt smart såhär i efterhand men mer om det sen. Loppet flöt sen på bra tills gungan kom som näst sista hindret och Siri bara tvärvägrar att ta den. Va??? Hon hade lite såna tendenser på ett träningspass i höstas men har tävlat utan problem efter det. Jaja, känns inte allt för hemskt eftersom hon absolut inte ser rädd ut, alltså nåt obehag känner hon förstås men hon blir inte låg. Planen är nu faktiskt att träna om gungan från grunden i vinter, har ju ändå bara tänkt köra hoppklass innan vi är uppe i 3:an även där. För även om hon inte hoppat av tidigare så har jag sett tendenser till att hon blivit alltmer försiktig på den.

I hopploppet blev det att köra två hundar, men Siri blev tyvärr inte filmad. Jag gick banan så det skulle passa med Siri och det blev inte helt optimalt med Ella men så var prioriteringen. Nollade med båda hundarna och Siri kom 2:a, bara sex hundradelar efter supertaxen Garbo så det är jag vansinnigt nöjd med. Fick här även till en bra start genom att jag lyfte upp henne i famnen, resolut satte ned henne på backen samtidigt som jag gav sitt-kommandot - då satt hon så snällt så! Jag planerar att även jobba med starterna framöver och hitta en bra långsiktig metod för jag tycker att de också försämrats under hösten, och nu om någonsin känns det som ett bra kvarstannande är guld värt. Ella har inte samma tempo som förr men hon tyckte det var så roligt, men roligast under dagen var nog inte loppet utan att hon fick flörta med snyggaste phalénehanen Affe, tanten blev helt till sig i trasorna över en så stilig liten karl!

Som ingen facebookvän har kunnat missa har det varit sjukstuga här senaste veckan. Fick plötsligt hög feber och halsont förra fredagen och har efter denna mardrömsförkylning fortfarande inte riktigt kommit på benen igen. Hade verkligen hoppats på att kunna besöka Hundmässan för lite freestyle och shopping men nej, även om jag skulle orka masa mig dit idag så törs jag inte riskera att ligga ytterligare en vecka - nu vill jag bli frisk!

Siri tröttnade fort på tråkiga sjukmatte, hon är ju hur pigg som helst nu efter skendräktigheten och vill ha action! Riktig hustyrann är hon, klättrar upp på borden och tar för sig, tjatar i en timme innan matdags, krafsar våldsamt på väggar och stoppade möbler för att få uppmärksamhet (och det går liksom inte att ignorera för hon tar verkligen i). Jag har inte orkat promenera dem ordentligt och försökt skarva med ben, godissök samt lössläpp i fårhagen. När jag har haft lite mer energi har vi tränat men att träna Siri just nu är ganska överväldigande, för hon studsar och ljudar sig igenom varje pass... Ella har också fått mer fart men hon går inte över gränsen till odräglig.

Nu satsar jag på att vara kärnfrisk nästa helg då det blir både Vintercup och tidigt julfirande. Tack och lov är alla klappar, vi kör på slapp version i år, avklarade med hjälp av det kära nätet så nu är det bara att julpynta. Tanken är att jag kanske orkar det idag, hög tid sen länge men vad gör man efter att ha spenderat första advent i feberdimmor?

Det blev dubbel anledning att fira igår när Ella fyllde 9 år och Siri slog till med en vinst på Kungsörs klass 2-tävling! Inte den vinsten jag helst velat ha, nu har vi tre pinnar i agility och ingen i hopp, men inte ska jag vara så knusslig - vinna är alltid kul! Planen är nu faktiskt att bara tävla hoppklass under våren såvida vi inte åker iväg på stortävling kanske, för jag misstänker att en viktig anledning till bristen på pinnar i hopp är att hon inte är riktigt lika på topp mentalt i andra loppet. Sen är det generellt fler som nollar i hopp också så tidskonkurrensen blir större, dock inte igår då INGEN nollade hoppklassen i small - men det var en väldigt intressant bana som jag närmsta tiden planerar bygga upp sekvenser ur för att analysera hur vi bäst löser dem, kändes som det fanns flera situationer utan givna lösningar. Det var Siris premiär på konstgräs men uppenbarligen var inte det några problem. Hon kändes inte lika rask i tassarna som på träningen i fredags men jag såg samma sak hos många andra hundar också. Däremot har gungan börjat fallera, hon hoppade av flera ggr under träningen och var lite tveksam på tävlingen också, absolut inga avhoppstendenser men hon stoppade lite tidigt.

Stackars Ella var väl inte helt nöjd med födelsedagsödet, hon blev hemma hos mamma när vi stack iväg och just då verkade hon nöjd men hon hade blivit mer olycklig ju längre tiden gick. Sen efter att jag ringt och meddelat mamma att vi åkte från tävlingen så satt hon (Ella alltså, inte mamma) i fönstret och tittade efter oss eftersom hon hört min röst från telefonen. Nästa gång vi tävlar ska hon få följa med, fast hon trivs ju egentligen inte så värst i tävlingsmiljön, särskilt inte inomhus men det går ju inte att förklara...

Peppar peppar, ta i trä - nu har Siri mer eller mindre varit sig själv i ett dygn efter en lång och förlamande skendräktighet. Jag fick visserligen locka och pocka (samt tvinga) för att få med henne på gårdagens långpromenad men väl igång så var hon så glad, sen pigg och trevlig resten av dagen. Och VILL nu gå ut varje gång det erbjuds, fantastiskt nog. Veckan innan har varit eländig: hon har vägrat äta frukost och följaktligen spytt galla framåt lunchtid, hon har hittat på allt mer hårdnackade protester mot utgång som att göra sig lealös och nafsa efter mina fingrar. Men nu är det kanske över för denna gång, med ca tre månader kvar tills nästa löp... Imorgon ska vi träna och sen tävla på söndag, ska bli intressant att se vad det sen blir av "mammahunden".

Just nu skulle jag egentligen peppa inför efterlängtad spelning ikväll, så går Vampire Weekend och ställer in nordenturnén med kort varsel... Jädra New York-divor! Nä, nu tror jag absolut att det fanns ett bra skäl men surt när vi köpte biljetterna redan i juli och väntat sen dess. Ungefär såhär skulle kvällen varit, för Stockholm i november är ungefär som Sydneysommar när rätt band står på scen:

Har ni sett att avsändaren är MTV? Musik på MTV, i år??? Bästa tubkommentaren var fö:

Återigen stor bloggtorka, fick en kommentar om det av Kickan och det var väl sparken i baken jag behövde för att sätta mig vid tangentbordet igen... Här hemma förs nu en ojämn (till min favör) kamp med Siri som anser att hon inte kan gå ut öht eftersom hon ska "föda valpar" vilken dag som helst. Igår hälsade vi på hos mamma och jag tänkte gå en mysig skogspromenad, släpade upp henne till skogskanten och släppte där - för i skogen vill hon ju alltid gå, men nej hon vände bara... Hemma så får jag ofta bära henne från sängen eller soffan, och sen släpa henne ut genom ytterporten men sen ger hon sig för det mesta och följer motvilligt med. Tur att hon bara väger 7 kg men måste erkänna att tankar på kastreringens fördelar har kommit upp.

Tränar gör hon dock mer än gärna! I söndags var vi på Nacka Bk för agilityträning. Först en väldigt misslyckad hoppteknikövning där jag liksom glömde att Siri är en LITEN smallhund och behöver avstånden anpassade för det, så två fruktansvärda repetitioner innan jag fixade till det och sen hade hon tappat självförtroendet lite. Sen blev det staketträning, för visst är detta fenomen på väg tillbaka? Varierade mellan serpentiner, tråcklingar och genomknuffningar, blandade också i samma repetition. Känns som om Siri inte var så pigg på att tråckla men med några strategiska belöningar blev det bättre. Jag lät den hund som väntade ligga lös uppe på hinderbodens altan och det gick utmärkt, Ella kan det förstås men även Siri stannade snällt kvar, dock under högljudda protester. Igår blev det slalomträning på mammas gräsmatta, sexpinnarsslalom där jag fokuserade på ingångar - första omgången med bakombyten, andra med svåra vinklar. Bakombytena gick väldigt bra för båda hundarna men ingångar på 11 och 1 hade de problem med.

Nästa vecka startar ridhusträningen upp, hjälp vad fort det går mot vinter nu...

I onsdags var jag och Kickan på en efterlängtad privatlektion för Eva Marie. Hon hade byggt en kortare bana som vi först fick köra efter eget huvud och sen testa olika saker som klockades. Jag upptäckte t.ex att det faktiskt gick lika snabbt att ta den tajta och kortare vägen som den flytigare, intressant eftersom jag nästan alltid väljer flyt över sträcka. Vi fick testa blindbyten i serpentin och "fulsvängar". Siri gick som en liten kanon, härligt eftersom hon är så skendräktighetstråkig hemma nu, spelar ingen roll när agilityhinder ställs framför henne! Men däremot så känns det som att staket (med serpentiner, tråcklingar osv) inte sitter så säkert som förra vintern, absolut nåt att nöta in då de verkar ha en liten revival på banorna nu. Fick också idéer om hur jag ska skärpa mig och springa på för fullt på första försöket, för som alltid fegkör jag första varvet och springer allt fortare ju mer varm jag blir i kläderna.

Inspirerad åkte jag och tränade på SSBK igår morse, fokus blev just blindbyten och jag vågade även lägga upp hindren på fullhöjd, klick till mig! Och blindbytena gick alldeles utmärkt, jag kan ju släppa henne tillräckligt i svängarna för att hinna även i hoppkombinationer.

Idag är hundarna utslagna och Siri risig i magen, vi var nämligen på kompisträff igår kväll inkl ett helt gäng barn som gärna bjöd hundarna på såväl spagetti (inte hela världen) som chips och smågodis... Borde förstås övervakat mer noga men så vill en ju umgås också. Ella har en intressant inställning till barn, de är äckliga i sig själva men med något ätbart i handen blir hon istället som en skugga på dem. Igår hade en pojke till och med hundtränarambitioner så de har fått hoppa hinder, leta okokt spagetti samt hunsats lite i en förbudsövning, tror Siri lyssnade bättre på honom än oss...