Ella har varit hos mamma över helgen för att slipa nesan att lämnas hemma när jag åkte iväg med Siri, så jag fick uppleva att vara enhundsägare igen. Siri utan Ella är rätt annorlunda, dels är hon lugnare att ha att göra med, dels mer uppmärksam på mig ute. Men samtidigt märktes det att hon tyckte det var lite konstigt, så hon blev väldigt glad när Ella kom hem igen idag...

Igår var vi alltså iväg på vår tredje start, Knivstas tävling i Sthlm hundsportcentrum (tredje helgen i rad för mig...). Siri bestämde sig lägligt nog för att börja löpa samma morgon så jag fick gräva fram tikskyddet ur garderoben och testköra det hemma eftersom hon aldrig haft ett sånt tidigare. Skönt att få tävla löptik iaf, hade varit surt att missa starten pga det. Hon var väldigt laddad på att köra efter väntan i bilen och loppet kändes mestadels bra - sen höll hon inte ihop i slalom tyvärr, och även om många fick fel i detta lite märkliga slalomhinder kan nog inte vi skylla på det. Tror det snarare var en kombination av hennes stressnivå och att jag försökte dra mig före för att få ett bra byte efter slalom, inser nu att jag tränat väldigt lite stadga i slalomet i vinter, har mest jobbat med ingångar så nu blir det diverse "matte springer iväg"-övningar framöver. Och platta tunneln har ju inte vi haft tillgång till i vinter, glad att hon tog den öht men till våren måste farten i den upp! Är hursomhelst väldigt glad att jag kunde släppa henne för att hinna med blindbyte och att hon drar på på upploppet.

Idag har jag varit på årsmöte, och det uppskattades inte alls av lilla madame, hon vänjer sig snabbt vid livet som tävlingshund uppenbarligen. När jag gått vankade hon och gnällde en lång stund enligt F, han fick curla henne med en ullfilt vid ytterdörren för att hon skulle ligga still.

"Huvudvärk kan komma plötsligt", det vet jag nu efter två kvällar med plötslig blixthuvudvärk. Från ingenting till migränstyrka på ett par minuter och jag blev helt handlingsförlamad av smärtan, som tack och lov gick över efter nån timme. Började tänka obehagliga sjukdomar men tack och lov inget igår kväll så förhoppningsvis bara en tillfällig plåga... Annars präglas veckan mest av att vi har klubbårsmöte på söndag. Jag ska avgå som sekreterare, vilket nu innebär att jag har ännu mer att fixa för jag ska även förbereda för min efterträdare. Men det kommer blir bra!

En annan som kanske också har lite huvudvärk är Siri som börjar löpa vilken dag som helst nu, och vilket uruselt humör hon är på. Från att mest varit go-och-glad-kexchoklad så gör hon dels utfall i koppel, dels ger sig på Ella och Rambo om hon tycker de stör hennes sömn. Fast sen slickar hon den utsatta på nosen för att berätta att jag tycker om dig, bara inte vad du gör, och för det mesta är hon ändå sig själv - inga problem med farten ute eller glädjen i träningen. Tur det för vi ska ju tävla agility på lördag, vad kul det ska bli!

Efter lagtävlingen så kände jag återigen att Ella kanske ska pensioneras, vi fick rätt ordentliga tidsfel i hoppklassen trots hindernolla. Men såg på SBK Tävling att referenstiden nog var tajt satt, det var en del andra som också hade problem och få hade riktigt god marginal. Sen klarade vi faktiskt tiden i agilityklassen trots en vägran. Och så springer hon snabbare på gräs än i hallen men någon storsatsning blir det inte i år, känner mig inte motiverad att lägga ut tid och pengar på klass 3-starter när Siri ska köras igång på allvar. Och jag och Ella har ju rallyn nu också, synd att det inte fanns några inomhustävlingar med avancerad klass i vinter för vi är inte jättelångt borta från start.

Igår var vi återigen på Sthlms hundsportcentrum, denna gång för säsongens sista lagstart. Det blev en smått kaotisk tävlingsdag, trodde vi skulle få gott om tid då laget hade sena startnr men det blev stora omkastningar i startlistan så inför hopploppet hann jag gå en liten uppvärmningsrunda, sätta tillbaka Siri i bilen (inga extrahundar tilläts i hallen) och sen snabbt ta mig till vår bana. Kliver in i en otroligt högljudd hall och får genast veta att vi är nästa ekipage som ska in! Hinner bara ta av mig ytterkläderna och gå in med stackars Ella som undrar vad 17 som händer och varför vi ska köra agility mitt i allt kaos? Hon ville inte sitta kvar i starten och det förstår jag, när hon blir osäker blir hon väldigt klistrig på matte, men på nåt sätt (kan säga att det inte var lätt att komma ihåg banan under de omständigheterna...) tar vi oss runt som hindernollor på dålig tid. Inför agilityloppet var vi ute i bättre tid, fick tillochmed vänta mer än vi trodde då det stoppades in ett lag precis före oss, och där försökte jag få Ella att svänga riktigt tajt efter ett hinder - det blev så tajt att hon inte hann ta det. Laget diskade sig i båda loppen, inga pinnar denna gången heller. Stackars Siri frös i bilen men hon behövde följa med då vi direkt åkte till mamma och myste vid kaminen efteråt.

Idag är jag lite ledbruten här och var efter tre rejäla halkningar igår, ramlade aldrig men har sträckt muskler i ryggen och höften tror jag. Vi åkte iaf precis som förra måndagen till Orlångens naturreservat och gick en härlig långpromenad, dock med betydligt mer snö än sist. När vi tog vägen tillbaka genom en skogshage så hände något obehagligt - Siri skrek plötsligt i högan sky och kom gnyende och kraftigt haltande emot mig. NEEEEEJ! Förra årets olycka dök förstås upp i huvudet och jag bar henne genast mot vägen. Men så skriker Rambo också till så jag vänder tillbaka för att se vad det kan vara, och hittar en vass träbit från ett omkullfallet träd som sticker upp ur snön. Förmodligen trampade de båda på den... Och båda var glada och ohalta inom en minut, inga allvarliga skador alltså! *pustar ut*

Idag är det en sån där mellandag då vi bara skrotar hemma och samlar kraft inför morgondagens tävling, Ella ska starta i laget och det ska bli kul men jag är ännu mer pepp på Siris individuella start nästa helg. Igår var vi på ridhusträningen, dock bara jag och Kickan där men vi lyckades fylla ut hela träningstiden ändå. Byggde upp en situation från kursen förra helgen och tränade tyskar samt tvingade framförbyten, det förstnämnda funkade inte alls med snabba Siri men jag tröstade mig med att vi faktiskt inte behöver kunna det i klass 1... Tränade också svåra slalomingångar (ca kl 10 resp 2) och Siri var superduktig, ett par missar men hon rättade sig när vi gjorde om. Sen blev jag otroligt impad av Kickan & Ärtan som tränade "bortsvängar" i slalom med den äran! Ella fick lite lydnadsträning, hopp (över kaninhinder) samt fjärr, måste bestämma mig snart om vi ska tävla i mars eller ej.

Sen är det svårt att överse det stora ämnet denna vecka: näthatet mot kvinnor. Vi såg UG i torsdags och F frågade mig innan om jag verkligen skulle palla det med tanke på vad som hänt mig. Jag trodde inte det skulle bli några problem men var alldeles skakis efteråt, utan att jag direkt tänkte på minnena så kom en rejäl kroppslig reaktion. Och jag kände väl igen mig i skräcken och hur världen liksom kastas omkull när man inser att människor har konspirerat mot en i månader och skrivit hatfullt innan den direkta attacken kom. Och då har jag varit utsatt EN gång, med ett fåtal inblandade, helt sjukt när någon råkar ut för tusentals anrepp från helt främmande personer.

Igår var vi äntligen på agilitykurs, länge sen sist kan man definitivt säga... Klubben ordnade en endags handlingkurs för tävlingsekipage på Sthlms hundsportcentrum, lyxigt att kunna springa i strumplästen även om det kanske var i kallaste laget. Siri imponerade, som vanligt, på mig - bra fart och oerhört lyhörd! Vi började med att köra en enklare variant av den uppställda banan, jag tyckte att den svårare var alltför utmanande för oss men den enkla körde vi igenom utan problem så sen fick vi testa på diverse klurigheter. Gud vad duktig hon är men jag måste våga tro och satsa på att jag hinner handla henne som planerat. Att hon är så otroligt snabb att reagera på min handling gör att det ibland blir lite fel som då jag trycker henne förbi ett hinder då jag vänder upp mig en bråkdels sekund för tidigt - men det är bara superhäftigt och något jag får lära mig hantera, och som förmodligen blir bättre ju mer rutinerade vi blir som ekipage. På slutet blev det lite tokigt, lite för mkt klurigheter sköljde över henne samtidigt som hon nog började bli trött så hon tappade hindersuget litegrann. Jaja, är otroligt nöjd ändå och vi får träna lite enklare saker denna vecka.

Idag har vi varit på spontan promenad vid Ågestasjön, har varit där förr och tyckt det var lite dåligt med promenadområden med hund då det går mycket betesdjur däromkring. Men med vinter och skarsnö så kunde vi gå varhelst vi ville så det blev en långtur i olika hagar. Ella tröttnade snabbt men Siri och Rambo levde loppan hela rundan - på filmen vill nog Rambo egentligen busa med mig, men Siri ska förstås vara delaktig i allt bus som förekommer!

Igår var vi äntligen på vår vanliga ridhusträning igen och det blev ett riktigt brottarpass för lilla fröken! Jag började med ett par hopp där vi tränade wraps, ta hinder från fel håll samt började på boxhörn, checkade sen av slalom och tränade fart och flyt på en rundbana - till sist också sätta in handling på banan och belöna knixet med en flytig linje - och förstås kamptrasan på slutet. Ella fick lite mindre att göra, men hon sysselsatte sig bra med en talgoxe som bor i ridhuset... Lite träning för henne också förstås, och då fokus på tråcklingar och att belöna upp plockhanden. Inget vägrande alls, skönt! Efteråt var Siri helt slut, hon bara sov och sov hela eftermiddagen och kvällen, och tog dessutom sovmorgon i morse. Idag tar vi det för övrigt också lugnt för imorgon blir det endagskurs i handling för Tobias Sjöberg på Stockholms hundsportcentrum, där kommer vi nog få jobba igen jag och lilla filifjonk, Ellatanten ska bara vara med som sällskapsdam.

Mycket lantliv dessa dagar, i helgen har vi varit hos mamma och njutit av väderomslaget. Men det var inte bara artighetsvisit utan jag kände mig lite stingslig efter två missade fredagsträningar - mest pga vinterkylan - att jag passade på och åkte på SLKKs söndagsagility. Och det kanske inte var så konstigt dagen efter tävling i Kungsör men INGEN annan kom trots milt väder. Nåja, då fick ju jag själv bestämma och det blev först en staketövning med serpentiner och tråcklingar. Hundarna var till en början duktiga men jag kände mig lite småklumpig, sen började Ella våga vägra tråckla och totalsket i mina signaler trots att jag var tydlig (tror jag?) utan smet förbi mig. Bakläxa på det! Siri var grym på såväl serpentiner och tråcklingar som push-throughs, ibland glömmer jag att hon är vansinnigt följsam och grundtränad förutom snabbt så jag blev positivt överraskad! Detta innebär också att hon inte antar nånting - som vissa äldre hundar - utan när jag visar fel så blir det fel på ett ögonblick, men det betyder bara att hon är grymt duktig.

När jag kände mig klart med allt krånglande så byggde jag en liten u-bana och bara körde fart: framkommandot för Siri och skicka-sticka på långa böjda tunneln med Ella. Tanten fick också en liten duvning i lydnad för nu har matte börjat tänka på den sporten igen... Vi var klara på en timme och jag fick tid åt att fixa Siris overall innan vi skulle hem igen.

Och det är tur för Siri att hon är så mysig och underbar att träna, för hon har inte uppfört sig helt trevligt hos mamma. Det finns en hel del kattskit samt utlagd fågelmat på tomten och minsta chans så smiter hon för att förkovra sig. Här är skillnaden mot Ella, för Ella är väldigt känslig för vad jag tycker och avstår oftast saker som gör mig missnöjd medan Siri resonerar som att "jag är ju snabbast, alltså hinner jag dit oavsett vad matte tycker". Fast samtidigt stod hon för lördagsunderhållningen då hon blev väldigt fascinerad av min fot när jag testade mammas motionscykel, tyvärr ville hon inte upprepa det för kameran men hon stod bredvid och bara följde ena fotens rörelser med huvudet. Högt och lågt hela tiden med den hunden, hon är långt från lagom!

Igår hade vi en lång och mysig dag på landet i finvädret. Det är nämligen så att min vän C, som också är hundarnas uppfödare, har flyttat upp till betydligt närmare trakter nu. Istället för att planera resan dit i månader och ägna en halv dag åt tågåkande är det nära nog att hyfsat spontant komma över dagen, härligt! Och lika härligt var att de nu bor så att man kan gå ut i skogen på långtur med lösa hundar från det att dörren öppnas. Vi utnyttjade förstås detta och förutom totalt nio cavalierer fick vi även med oss grannens unga jack russell samt gårdens överhertiginna, en äldre bc-tik. Siri tyckte det var totalt lattjolajbans att vara ute med så många andra hundar och hon körde stenhårt på principen att hänga på den hund som för tillfället sprang fortast och längst ifrån oss människor. Gissa om hon är trött idag... Ella däremot höll sig mest i mina hasor med en vante i munnen, säkrast så tyckte hon.

När vi kom in igen så lyxade vi till det med te och kakor, samt satte näsan i gamla hundböcker som C ärvt av sin mor. Bland annat ett svenskt raslexikon från 1940, väldigt intressant att se dels vilka raser som fanns och hur de har förändrats. Mest markant skillnad syntes på schäfer (rakryggade och smidiga) och boxer (nästan amstafflika i huvudet). Men reagerade också på att shelties snarast såg ut som små bc, pappisar saknade behäng på öronen, och hur mycket mindre päls cocker och springer hade. Stora skillnader på bara ca 70 år, och sorgligt att säga - hundarna på 40-talet såg mer ut som just HUNDAR oavsett ras, inte som de karikatyrer som skapats genom utställningsavel. Intressant också att en och annan ras eller rasvariant gått i graven, en rätt populär ras var "vit lappländsk spets" vilket verkar ha varit en helvit lapphund.