Siri har sen valpben varit tydlig med att hon avskyr alla former av fysiska begränsningar - som burar, grindar och koppel. Redan hos uppfödaren började hon bryta sig ur valphagen på nätterna, för hon skulle minsann inte tvingas sitta där med morsan även om alla andra sov! Och inte blev aversionen mindre av tvångsinternering efter ledoperationen. Men nu har något hänt... Efter en periods burlekar är lilla damen nu tokig i sin bur, iaf när det är träningsdags. Det har till och med hänt att hon redan när jag skär upp godis i köket springer till vardagsrummet i andra änden av lägenheten och lägger sig i buren, eller försöker bryta sig in i den om den är stängd. Och jag har fått problem med att hon sticker till buren när jag försöker träna annat med henne, något jag trodde skulle var omöjligt. Men detta gäller förstås belöningsträning i öppen bur, nu gäller det att behålla känslan till att kunna ligga kvar i buren när andra tränar agility och där har vi den stora utmaningen. Dock gick hon frivilligt i buren när vi tränade i hallen och kunde ligga kvar när jag öppnade den igen. Det är en stor förbättring sen tidigare då jag fått stuva in henne fysiskt för att sen försöka fånga ångvälten som brötar ut vid öppning...

Imorgon är agilityträning inplanerat, dock utan bur eftersom jag åker buss. Borde väl träna "stanna snällt vid uppbindning" också, nu hör hela ridskolan hur orättvist hon tycker det är när Ella tränar... Hoppas bara att dagens ruggiga känsla och kittlande i halsen bara är ett skrämskott och inte förkylning på g.

Efter flera veckors ofrivillig agilityvila har vi rivstartat denna vecka: i onsdags var vi äntligen på Sthlm hundsportcentrum i Väsby och i dag ordinarie ridhusträning. Framförallt stackars Siri med all hennes energi behövde detta märker jag, och även jag och Ella tyckte det var skönt att röra lite på fläsket.

Väsbyhallen var en angenäm upplevelse, härligt att kunna köra i strumplästen och att det är RENT. Siri verkade inte bry sig alls om det nya underlaget men Ella tappade lite fart i slalom - det är ju där jag ofta märker skillnad när hon är ovan vid ett underlag, och det är ju lite skillnad mot ridhussanden. Siri fick göra den nedsänkta gungan utan hjälper och tyckte hon gjorde det bra även om hon kanske saktade in lite tidigt om man nu tänker tiondelar på banan... Jag tränade ihop med Jenny och hennes Fiona samt en tjej med kooiker. Vi avslutade med en bana och hundarna skötte sig bra, jag kände mig däremot klumpig ibland. Men jag fick återigen bekräftat att kl 4-5 ingångar på slalom är lite klurigt för Siri, hon hoppar gärna första porten då.

Idag var vi tre i ridhuset, vi byggde upp en handlingkombination, en hoppraka samt slalom. Tränade "fram" resp "kort" (sväng tillbaka) med Siri, det senare var lite ringrostigt märkte jag. Hinderhöjden låg på 30 eller strax över när vi plockade fram och jag avstod från att sänka även om jag såg att det påverkade Siris fart. Det är så lätt att sänka för att det är självbelönande iom mer flytiga, snabba lopp, men tävlingshöjden är ju som den är och eftersom hon har rivningstendenser är det nyttigt för henne att få hoppa lite högre. Roligast under träningen var iaf när jag lade in lite skick och stick-tänk med Ella och fick in ett par blindbyten i handlingkombinationen, nä inte ska hon pensioneras redan!

Siri vid tangenterna nu, för nu måste vi prata om detta med BUS! Jag tycker det busas alldeles för lite i svenska hundhem, det verkar som om alla glömmer busets fröjder när de växer upp? Men jag ska aldrig bliva stur, och hoppas att kunna inspirera alla andra fyrbeningar.

1. Vad är då bus? Jo, bus är när du gör något som din människa egentligen inte tillåter eller tycker om men på ett så fröjdefullt sätt att denna inte kan låta bli att dra på smilbanden. Att äta kattskit ute eller stjäla mat från bordet är förstås väldigt smarta saker att göra men inte bus per defintion eftersom det inte ger något till din människa. Och lek är när människan busar med dig, inte tvärtom, mer om det senare...

2. Varför busa? Bus är viktigt på många sätt: framförallt är det förstås väldigt roligt för dig själv men innebär också information till din människa. Genom buset kan du påpeka att du har tråkigt eller får för lite uppmärksamhet, muntra upp din människa när den är ledsen eller få den på andra tankar om den fastnat framför en skärm. Om du ofta busar kan också få din människa att förstå att du mår dåligt genom att då sluta busa.

3. Exempel på olika bus:
a) Ta saker du egentligen inte får ha och reta din människa med dem. Detta är en bus som människor förstår mycket väl eftersom de själva busar med oss genom att ta våra saker och retas (fast de brukar kalla det "föremålslek"). Det gäller bara att välja rätt sak, människan ska bli engagerad men inte panikslagen - jag använder främst BH:ar, hårsnoddar och skvättskydd.

b) Vara nånstans du inte får, exempelvis på bordet, i fönstret eller bland den rena tvätten. Viktigt är att du direkt börjar föra oväsen så din människa är med på noterna.

c) Ute på promenad kan du bita i kopplet eller människans händer/kläder. En annan bra sak ute är att du kan springa runt runt och vägra komma tillbaka.

4. Den som är mycket busig måste också vara väldigt charmig! Charm är ovärdeligt att få din människa med på noterna istället för att bli arg. Jag brukar börja med min charmiga, busiga blick, om det inte räcker så viftar jag jättemycket på svansen samtidigt som jag fortsätter charmblicken. Räcker inte det, lägg på charmiga ljudeffekter! Om buset är att man tagit något kan man också erbjuda människan att dela genom att trycka upp stöldgodset mot dennes mun.

5. Hur ofta ska du busa? Dagligen tycker jag! Det har ju onekligen sin poäng att bara busa då och då för större överraskningseffekt, men så länge kan inte jag vänta i alla fall!

6. Om din människa inte tycks uppskatta bus, ge inte upp! Tänk på att människor också kan ha dåliga dagar, testa en annan dag. Försök också olika typer av bus, kanske kan nåt annat passa? Och testa med att lägga till extra mycket charm, du måste kanske till och med spela lite allan för att människan ska förstå. Men undvik att busa när din människa filmar dig, det gör att du förstärker helt fel beteende och istället framkallar en massa sittande vid datorn.

Illustrationer:

 
BUS 1: att ta något du inte får ha, t.ex ett skvättskydd

 
BUS 2: vara i rentvätten och härja

 
BUS 3: bita och slita i kopplet

Som ingen kan ha missat dominerades hela förra året av Siris skada och alla mål jag hade med henne var bara att stryka direkt. Kanske hade varit logiskt att satsa ordentligt på rally och lydnad innan det var dags för agilty igen men eftersom hon hoppar ungefär lika mycket vad vi än tränar, den lilla tokan, så har allt legat på is fram till hösten.

Ella däremot klarade sina rallymål med råge, nu är vi klara med både nybörjar- och fortsättningsklass. Inga SM-pinnar i agility i år, däremot två helnollor och topp 10-placeringar vilket innebar att vi kom in på en blygsamt plats på Årets Hund-lista. Absolut nöjd med det, särskilt som vi tävlade sparsamt och jag dessutom strök oss från mer tävlingar än nånsin.

ELLA

Får inte så många mål i år, vi har uppnått det mesta vi kan i agilityn och hon kommer förmodligen tävlas rätt sparsamt då jag nu satsar på Siri. Bara hon är fortsatt frisk och glad att köra så är jag nöjd!

Rallylydnad

• Rallydiplom i avancerad klass

SIRI

Får samma mål som förra året mer eller mindre...

Agility

• Hindersäkerhet på platta tunneln och gungan.
• Säkra running contacts på balansen och A-et.
• Träna igenom handlingen och alla typsituationer, så att vi klarar de flesta utmaningar.
• Gå minst två handlingkurser (en är redan inbokad)
• Flytta upp oss till klass 2 i både agility och hopp.

Viltspår

• Starta anlagsklass och bli godkänd.

Lydnad/rally

• Träna in momenten i klass 1 resp nybörjarklass.

Då var eländet mer eller mindre över för i år, men fortfarande enstaka smällar kvällstid. Två gånger råkade vi ut för fyrverkerier på rätt nära håll (10-15 m) och det var för mkt för Siri som satte svansen mellan benen och ville slinka hem igen - men det var inte värre än att jag kunde få henne på andra tankar ganska snart. För säkerhets skull har vi sen flera dagar endast rastat på föreningens innegård efter mörkrets fall, trots förbud (men ibland måste man få töja på reglerna), för inne hos oss smäller det inte så mkt som runt omkring. Fördelen är också att Siri tycker platsen är väldigt roligt pga all kattskit så hon har bortsett från de flesta smällar. Det gick till och med bra att rasta vid 21.30 på nyårskvällen och sen tuggade hundarna vomburgare på själva tolvslaget så att vi människor lugnt kunde skåla och betrakta skådespelet utanför. Körde hela kvällen på att Siri fick godis för alla smällar hon reagerade på, det funkade utmärkt och sen när vi lade oss sov hon gott fast det fortfarande smällde och tjöt utanför - värre för mig... Alltsomallt är jag väldigt nöjd, stor skillnad från den lilla darrande hund som gömde sig under soffan förra nyår och där jag fick spendera tolvslaget på hallgolvet med diverse lekar för att hon inte skulle flippa ur.

Ella har varit till synes helt bra igen ett par dagar, men nyårsaftons godisregn blev för mycket för hennes mage och hon har behövt springa ut med rännskita igår och idag. Är det inte det ena så är det det andra för lilla skruttdamen... Nu blir det skonkost och magmedicin så hoppas jag att det vänder tills imorgon.

Och då menar jag ett tröttsamt "hundår" i dess allmänna betydelse, inte för en hundälskare som jag. Året började med att jag spillde ut all skumpa på mattan utan att hinna smaka en droppe, och jag gjorde inte helt fel när jag såg det som ett omen... Men motgångar lär en också hur mycket man klarar av och att saker och ting oftast ordnar sig så småningom.

JANUARI

Siri fyller agilitymyndig och vi ligger i hårdträning inför våren med ridhusträning varje vecka. Jag missar att anmäla till ett lydnadsprov, blir bortlottad i ett annat så ingen klass 2-debut för Ella. Jag gör vidlyftiga planer för tävlingsåret med Siri...
   

FEBRUARI

Två debuter! Ella startar rallylydnad för första gången, hon tycker det är väldigt märkligt men det går ok ändå. Siri tävlar agility inoff för första gången, vänder i en tunnel men annars går allt som på räls och jag anmäler till vår första off, fortfarande helt ovetande om vad som snart kommer. Månaden börjar kallt så jag inhandlar täcke och tillverkar egna hundskor för att vi ska klara oss, men mot slutet har det istället töat.
   

MARS

Månaden börjar på värsta möjliga vis, åker till SSBK med Sandra och det är för isigt för att träna så vi virrar omkring i skogen istället, går lite halvt vilse och försöker gena tillbaka i halvmörkret - så trampar Siri snett och börjar skrikande släpa benet efter sig... Märks snart att detta är allvarligt och jag får veterinärtid nästa dag och sen remiss till ortoped. Konstaterad korsbandsskada, operation med flera månaders rehab kommer krävas. Många mörka tankar den här tiden som helt klart blev årets värsta. På dagen tre veckor efter skadan kör jag ned till Söderköping för operation hos specialist, kommer hem med en väldigt ynklig liten hund och ny vetskap, det var inte bara en skada utan medfödd defekt i knäet som också åtgärdades.
   

APRIL

Vi lever stilla hemmaliv med konvalescenten som blir bättre för varje dag och snart outhärdligt pigg. För att lösa problematiken med två hundar med olika behov skaffar jag en sulky som jag kör Siri i, då får hon se lite mer av världen samtidigt som Ella får sin motion. Hon är inte överförtjust men accepterar den snabbt. När hela den planerade tävlingssäsongen med Siri gått åt pipsvängen så går istället jag och Ella med i laget Supernollorna för att få lite mer tävlande.
     

MAJ

Börjar månaden som gräsänka då F tågluffar med en kompis men jag hittar på en hel del annat. Det här är månaden allt börjar komma igång: Siri blir alltmer rörlig och får börja på vattentrask i rehabsyfte, jag och Ella debuterar agility för året, både lag och individuellt, vi tävlar också rally tre ggr och slår till på en fullpoängare på MSBK! När värmen kommer väcks en liten badgalning i Siri som inte får så mkt annan utlopp för energin.
      

JUNI

Siri rehabar på och börjar märka att det är riktigt roligt, tydliga framsteg i muskulatur och steglängd får hon också. I mitten av månaden så åker vi på 3-månaderskontroll av knäet och passar då på att semestra lite i söta Söderköping. Får ett riktigt glädjebesked, vi kan återgå till fullt normalt liv igen, bara att vänta lite extra innan jag sätter igång agilityn för säkerhets skull. Men jag är samtidigt trött, vansinnigt trött, hela juni.
     

JULI
Månaden inleds med en kanonhelg på Kanonsabotören, men oj vad slitna vi var sen. Tävlar en del med Ella med motivationen finns inte riktigt där för min del, roligare då att jag börjar smyga igång lite agility - bara tunnlar - med Siri som också får gå lös på promenaderna nu. Jag , F och jyckarna åker på semester till Tiveden med omnejd och får några mysigt somriga dagar som dock innehåller en del regn också.
         

AUGUSTI
Nu ger fysioterapeuten ok för mer agilityträning, vi kör hinderträning och hoppteknik men undviker allt som innebär att hon ska jobba i sidled, som svängar och slalom. Ella och jag lyckas sätta en nolla i agility 3 och vi debuterar fortsättningsklass rally på en av årets regnigaste dagar vilket går förvånansvärt bra. Avslutar månaden med en praktvurpa och mkt öm och blå armbåge...
   

SEPTEMBER
Fick jag in ännu en agilitynolla med Ella och vi tävlade även rally, där jag som vanligt lyckades fixa -10 i avdrag på nolltid. Och äntligen kan jag bocka av halvårsdagen efter operationen, sen återbesök igen där veterinären bedömer hennes knä som "oförskämt fint" och inte skulle trott det nyligen varit skadat och opererat om han inte själv gjort det. Så nu börjar vi nosa på slalom och "riktig" agility! Siri är skendräktig och tråkig hemma men precis lika pigg på skojiga aktiviteter som förr.
          

OKTOBER
Nu drar vi äntligen igång lite seriöst spårande igen, och hundarna är överförtjusta. Men framförallt så är det ÄNTLIGEN dags för min och Siris officiella agilitydebut, och vilken debut! Diskade iofs men det tar jag på mig helt och hållet, lillskruttet gjorde precis det hon skulle och gjorde mig rörd till tårar - hon är ju bara för underbar att köra...
         

NOVEMBER
Helt tävlingsfri månad men vi tränar desto flitigare: ridhusträningen startar och vi tränar även utomhus 1-2 ggr i veckan. Blir lite väl mycket tydligen för Siri blir totalt uppskruvad och hittar på bus hemma såfort jag inte roar henne. Ella fyller 8 år! Slutet av månaden blir regnig och Siri går följaktligen i kisstrejk, för att kissa på blöt mark gååår inte - snön kommer som en befrielse även om jag hoppats på lång barmarkssäsong.
   

DECEMBER
Skrutt, skrutt, skrutt - hinner med både vinterkräksjuka och rejäl förkylning, och nu är Ella sjuk eller skadad (men på bättringsväg). Sjukdom och diverse snöstormar ställer in många roliga aktiviteter, inomhusträning i Väsby liksom vanlig ridhusträning. Men hinner med tredje starten i fortsättningsklass med Ella, andra starten hoppklass med Siri, samt att funktionära på NM i htm & freestyle på mässan. Julfirandet blir som vanligt intensivt och med flera resor till olika sällskap. Trots träning och Zylkène är fyrverkerierna småjobbiga för Siri, förhoppningsvis tar vi oss igenom nyår utan för stort trauma.
     

Lilla olycksfågeln Ella har inte haft nån vidare julhelg, redan helgen innan jul så blev hon skruttig och ovillig att röra sig. Efter en vilodag verkade hon helt bra igen men med allt julfirande inkl resor till olika ställen så är det fortfarande nåt som inte stämmer. Hon hoppar ogärna, går ansträngt i trappor (så hon slipper givetvis det) och ländryggen är spänd. Hoppades få en veterinärtid nu i mellandagarna men det var fullbokat på alla öppna kliniker i närheten. Tycker inte heller ett akutbesök är motiverat då hon samtidigt rör sig bra i övrigt, äter med god aptit, verkar vid gott mod samt att jag inte kan hitta nån uppenbar smärta när jag känt igenom henne. Så fortsatt vila och sen veterinärbesök efter nyår, om hon inte blir värre förstås för då åker jag ju in med henne.

Siri tycker att det här med vila är helt onödigt, det har hon fått nog av i år! Men hon kan gott ha några lugna dagar efter en intensiv jul. Det verkar som om hon snart ska löpa igen för hon skvätter mkt ute och på besök hos några vänner passade hon på att markera på deras ryamatta... Tack och lov tog de inte allt för illa upp men fy vad pinsamt, hemska snuskhund! Däremot glädjs jag över att antingen min idoga träning eller Zylkènen gjort susen (eller båda i kombination) för hittills har alla smällar bara gett en "hit med godiset, matte!"-reaktion. Kommer gå åt mkt snask de närmsta dagarna men det är ju inte hela världen.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!