Igår tävlade vi agility på Väsby BK, sista gången utomhus i år. Egentligen var jag inte i form efter förkylningen men har missat för många tävlingar nu så det fick gå. Svårigheterna på banorna handlade om staket (alltså hopphinder som står sida vid sida för er som inte kör agility) och de skördade ovanligt många diskningar. Trist också i large också många arga förare som gapade på sina hundar när det blivit missförstånd i den svåra, tajta starten - jag såg inte en enda hund som "jävlades" eller struntade i förarens handling - men massor av förare som verkade utgå från det. Tur att Kenth Svartberg vann som hade så genomtrevlig attityd mot sin hund, men han var givetvis inte den enda om nån känner sig utpekad.

I agilityklassen fick vi inte heller världens bästa flyt genom det tajta staketet som innehöll push-throughs, serpentin och tråckling, alternativt krångliga byten för den som ville köra det annorlunda, men med tanke på att ytterst få lyckades bra så är jag ändå nöjd. Resten av banan var bara att gasa på, och vi klarade en nolla med god marginal på tiden! Räckte till en åttondeplats, vilket varken gav pris eller pinne men jag var nöjd ändå. Hopploppet hade ännu mer staket, men vi diskade oss långt före det då jag klantigt lyckades dra Ella ur sista porten i slalom, ett slalom som jag annars var väldigt glad över - full fart in och hon höll tempot uppe. Sen blev det bara pannkaka i slutet av loppet, jag funderade på att censurera filmen men behöll trasslet som ett sedelärande exempel på vad som händer om föraren slutar handla och bara springer...