Två dagar kvar till operationen och jag har ont i magen. Har åter kommit in i en fas där jag bara känner att jag inte vill att det ska vara så här illa, det är så svårt att förstå att min lilla virvelvind som inte visar minsta smärta och helst skulle vilja springa så fort hon kan ska behöva genomgå ett så omfattande ingrepp och efterföljande restriktioner i månader. Igår tog jag i en av hennes kamptrasor när jag flyttade några saker, och hon lyste upp. Eftersom hon märkt att lek har varit oönskat den senaste tiden så kastade hon sig inte över den utan grep den försiktigt och mötte frågande min blick: "kanske jag får leka nu?". Åh vad ont det gör att veta att hon inte kommer få leka öht på ett halvår!

I helgen drabbades jag av en annan slags magont när jag på ett nätforum läste att vissa försäkringsbolag vägrade betala ingrepp på Söderköpingskliniken. Lång väntan till vardagen och det var med darrande röst jag pratade med Folksam på måndagsmorgonen - men de lägger sig inte i var ingreppet görs utan min försäkring kommer täcka det. Tack och lov, för det skulle vara fruktansvärt att behöva lägga om planerna till ett b-alternativ när jag bestämt mig.

Den sista tiden kommer nu ägnas åt förberedelser, jag ska bada båda hundarna (lika bra att ta Ella med när jag ändå är i farten), tvätta fällar och lakan samt sätta upp burar och hagar som stackars skruttet ska begränsas av. Ella fick en långtur i söndags, var en vecka sen sist och det var på tiden tyckte hon, log med hela ansiktet när vi var på väg hem från skogen. Vi har också tränat lite och även det skiner hon upp otroligt över, Siri får också träna men bara stillsamma saker som apportgripanden och nostarget - lite roligt måste även hon få trots skadan.

 

Ida Eklöf

20 mars 2012 10:36

Åh, lilla Siri. Jag hoppas verkligen det går bra. KRAM

http://spralleman.com

 

Marre

21 mars 2012 17:19

Men lilla gumman, har all förståelse att du mår som du mår inför detta och skulle inte vilja byta med dig. Men du ska se att det går bra och lilla pluttan kommer att fixa detta, så även du, fast det kommer att bli tungt. Försök och tänk positivt då dina små inte mår bättre av att känna att även matte mår dåligt.

Du måste vara stark, bita ihop. Minns ju själv hur deppad jag blev, men vara tvungen att vara stark för Rasmus skull. Upp med hakan nu och här hålls alla tummar för lilla Siri.

Massor av tröstkramizar.

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...