Idag är nog en av de värre dagarna i mitt hundägarskap, att lämna in en ung och glad hund till vetten och veta att det är massor av smärta och lidande framför den är inte roligt. Men samtidigt har denna dag vänt upp och ner på en massa: Julinder kunde bara med några handgrepp på Siri konstatera att hon både skadat korsbandet och hade rejäl patellaluxation. När han gick in i leden bekräftades detta, korsbandet var visserligen till viss del skadat men det stora problemet var dels en alldeles för grund ledskål, dels att knät naturligt drogs inåt pga felbyggnad och det då har skavt ned benet ännu mer. Hela hennes knä var en tickande bomb som skulle gått av förr eller senare, om inte detta hänt hade kanske hon brakat ihop under agilitysäsongen eller ännu senare. Och det var bra att det upptäcktes nu för ju längre det gått desto värre hade allt blivit... Så den onödiga olyckan kanske var en lyckträff istället?

Så nu har Siris knä genomgått en "extreme makeover": förstärkt ledband, omformade leder och ett ingrepp i lårmusklerna som gör knäskålen rakare. Och han trodde defintivt att hon skulle bli helt återställd (kanske förbättrad, snarare?) och kunna köra agility utan problem. Men just nu känns det långt borta, hon växlar mellan att skakande sova och att skrikande försöka fly ifrån allt på olika sätt. Hon är tyvärr för liten för att man på ett säkert sätt kan dosera morfin till henne, annars är det normalt efter denna typ av operation. Nu får hon ha lite extra ont istället och det gör ont i hjärtat. Efter lite mat med smärtstillande så sover hon iaf lugnare. Hon kommer gå på tre ben ett par tag framöver och ska också få göra det, nu är det vila som gäller de närmsta veckorna och sedan successivt börja med sträckövningar och belastning.

Ella är bekymrad över situationen, hon går då och då försiktigt fram och nosar på Siri eller saker som varit i kontakt med henne, sen backar hon sakta undan igen. Hon har iaf fått en trevlig dag med långtur i skogen och från imorgon ska hon får några dagars semester hos mamma.

Tack för alla hälsningar och allt tumhållande, vi håller också alla tummar och tassar för att den lilla ska bli bättre snart....

 

Sandra & Keep

22 mars 2012 22:51

Men oj! De lätt ju inte bra från början:-( Om ett år från nu kommer du säkert se detta som en lyckträff.

Alla pussar och kramar till stackars lilla Siri, jobbigt att hon måste ha ont:-( Stor kram till dig, du är otroligt stark som genomför detta:-)

http://www.keepiteasy.se

 

Marre

23 mars 2012 07:55

Hej gumman... Så skönt att det nu är över och att allt gick bra och hoppas nu att detta läker snabbt, i alla fall så att den värsta värken ger med sig, för stackars liten att behöva ha så ont. Kan man inte öka morfindosen lite till då? Förstår inte varför det sak vara så svårt?

Massor av krya på pussar och tröst kramizar till dej. Marre

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

 

Åsa o toktassarna

23 mars 2012 08:20

Å herregud, stackars liten...

http://www.toktassarna.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...