Efter en något orolig natt vaknade en betydligt piggare och gladare patient. Direkt på morgonen var hon inte intresserad av att lämna buren men när Ella fick frukost öppnade jag den igen och hon smet genast ut och spurtade på tre ben till köket. Frukost (med antibiotika och Rimadyl i) intogs med ljusets hastighet och sedan drack hon stora mängder, efter det låg hon förnöjt i sin bädd innanför kompostgallerhage ett tag innan det blev tråkigt. Hon har också lyckats kissa men det tog tid för henne att våga sätta sig och sen fick jag bära in henne igen. Självklart har hon fortfarande mkt ont, skriker om hon råkar lägga vikt på benet, men inte mer ont än att hon då och då glömmer sig... Jag märker redan att hennes normala personlighet är på väg tillbaka, bland annat genom att hon absolut inte vill vara instängd samt att hon ljudligt protesterade när Ella togs ut. Jag tror fortfarande att den svåraste delen kommer vara att hålla henne stilla längre än hon själv vill. Men just nu är jag bara väldigt tacksam över att allt blivit lugnare och att det går åt rätt håll!

 

Tina

23 mars 2012 16:36

Stackars Siri, finns det något sorligare än en hund i tratt. Det blir inte lätt att hålla en så ung hund i stillhet. Skönt för Ella att få lite semester. Ha en bra helg!

http://workinglabs.wordpress.com

 

Marre

23 mars 2012 20:31

Här blev man tårögd, stackars liten och självklart väljer man smärtan före döden, skojar du? Det jag menade, var att det måste ju finnas nått man kan göra mot smärtan. Men förstår också att det inte är det lättaste när det gäller mindre hundar, då dom ju är mycket känsligare än större. Men, det känns lugnare nu när man nu vet, att hon inte har lika ont. Jättebra att hon har aptit också, duttiga Siri, nospussar i massor.

Och massor av kramizar till starka matte. Tänker på er hela tiden

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till minne av Ella (2004-2018) och lilla Siri (2010-2018). Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva något liknande än detta år, där vi slitits mellan strimmor av hopp och djup förtvivlan. I somras fick jag slutligen ta farväl av först Ella, seda...

Det har varit tyst här ett bra tag, och det har sin anledning. I början av juli blev Siri plötsligt väldigt seg och ville inte promenera. Vi har valsat runt i djursjukvården ett bra tag. Hos veterinär kammade vi noll, utan fick höra dumheter som att ...

Nu har vi tävlat två helger i rad, och har inga resultat med oss - tre diskningar och en rivning. Men jag är nöjd med mycket, tycker att det känns bra att köra Siri och framförallt har jag faktiskt nått framgång i mitt senaste projekt: tyst och behär...

Uttrycket "Great dog, shame about the handler" gäller inte bara för agility blev jag varse på kursavslutningen i nosework igår. En fantastisk liten sökhund har jag, men matten får (iofs i gott sällskap) gömma sig under skämskudden för dålig förmåga a...

Börjar så smått äntligen återvända till livet efter 3 veckors(!) virusinfektion. Eller, själva sjukan var över på en vecka men sedan följde rethosta och fram till bara ett par dagar sedan fick jag inte sova en hel natt. Skönt när jag nu kunnat flytta...